Knallen Anna: ”Gislöv och Sjöbo har gått om Palmfestivalen”

Framför den vitputsade villan precis utanför Södra Åby står två husbilar med släp uppställda. Det ena ekipaget tillhör Anna Tjärdahl, det andra hennes make Urban Tjärdahl. Båda två har många år bakom sig som kringresande försäljare på marknader.

– Jag har varit knalle i 40 år lite drygt. Det började som ett sommarjobb först, sedan blev det sommaren som aldrig tog slut. Det var ett bra jobb medan jag pluggade. Jag läste medicin, säger hon och berättar att hon hela tiden sålt lädervaror som väskor, plånböcker och livremmar.

Planen var att bli läkare men när Anna insåg att det skulle bli svårt att förena läkaryrket med familjelivet fortsatte hon i stället som knalle.

– Det gick att kombinera jättefint med familjen, säger hon och berättar att hon under många år haft sällskap av sin mamma som kunde vara med och avlösa henne i försäljningen och hjälpa till att passa barnen.

Urban började sitt liv som knalle med hjälp av ett norskt konkursparti med tvättmedel, tvål, schampo och annat. När det var slutsålt blev det i stället CD-skivor men utvecklingen i musikbranschen ledde till att försäljningen dalade.

– Mina lädervaror funkade bra så jag sade att han kunde börja med det också. Nackdelen är att då kunde vi inte längre vara på samma marknader, säger Anna.

Att det var just på en marknad de båda träffades är inte så svårt att gissa.

– Ja, det var det, säger Ulf med ett litet leende.

För Anna har marknaderna runtom på Söderslätt varit självklara. Mikaeli i Trelleborg besökte hon som säljare första gången 1988, därefter var den under många år den absolut bästa, sett till försäljningen.

– Trelleborg var outstanding. Men när det blivit mer av en festival så har det inte varit lika bra. Där det finns öltält brukar folk gå och sätta sig på kvällarna och vill sedan inte lämna sin plats. Förr kunde man ha öppet mycket längre och folk gick omkring och fortsatte handla. Det är en speciell stämning på en marknad på kvällen, säger hon och förklarar att det finns två marknader som numera är bättre.

– Gislöv och Sjöbo har gått om Palmfestivalen.

När vi besöker paret är de i full gång med att förbereda för ännu en marknadshelg, för Annas del blir det återigen två dagar framför Rådhuset under Palmfestivalen i Trelleborg medan Urban ska köra ännu en sväng till Östergötland. Gränsen för hur långt upp i Sverige de brukar köra går i höjd med norra Värmland.

– Förr åkte man hem 75 mil direkt efter en marknad. Men det går inte längre, säger Urban som i stället stannar och övernattar i husbilen längs vägen.

Att köra långt har också blivit mindre attraktivt med tanke på bränslepriserna, inte minst under förra året.

– Det märks att det är färre från Skåne på marknader längre upp i landet, konstaterar han.

Pandemiåren innebar en tuff tid för många knallar. En hel del lade ner sin verksamhet när marknaderna ställdes in. Men Anna och Urban tänkte om och ställde sig och sålde på nya platser.

– Jag hyrde en plats i Gränna under sommaren, säger Anna och Urban berättar att han valde Söderköping.

– Alla svemestrade ju, säger han och berättade att de sedan fortsatt att stå på torgdagar och att arrangera små egna marknader, till exempel utanför en restaurang vid Göta Kanal.

– Det blev en win-win-situation. Vi drog ju dit folk som också besökte restaurangen, säger Urban som menar att de stora marknaderna ”får anpassa sig” så att knallarna inte överger dem.

– Man kan inte lägga alltför många tusenlappar på att stå på en marknad som kanske regnar bort. Det blir en för stor chansning, säger han.

Anna Tjärdahl går in och hämtar en pärm. I den finns det noggrant antecknat exakt hur mycket hon betalat för sin nio meter långa försäljningsvagn på olika marknader. Och det varierar stort. Från 1 500 kronor på de minsta marknaderna till över 6 000 kronor på Kiviks marknad, men där var det fyra dagar. Palmfestivalen tillhör de dyrare, konstaterar hon.

Hur många nätter paret spenderar i sina respektive husbilar varje år har de inte räknat.

– Det är hundra var kanske, jag vet inte, säger Anna och Urban fyller genast i:

– Men jag ska minska ner nu när jag egentligen blivit pensionär. Då kan vi åka tillsammans till de bästa marknaderna, säger han.

Många kollegor i branschen har fortsatt långt över pensionsåldern och det ser inte helt ljust ut inför framtiden.

– Vi har sammanlagt åtta barn, ingen av dem ska bli knalle, konstaterar Urban.