Illia, 20, har flytt kriget för rugbyspel i Trelleborg

Sirenerna och krigslarmen har tystnat runt Illia Voda. Sedan han kom till Sverige, och Trelleborg, för en månad sedan har han befriats från ljudet av missiler, från väntan i skyddsrummen och det ständiga hotet från ryska attacker.

– Det är en bra chans för mig. Jag vill må bra, och komma ifrån kriget.

Chansen han talar om är det treårskontrakt han har skrivit på för Pingvin Rugby Club. Efter att ha varit en del av det ukrainska landslag som mötte Sverige i en träningslandskamp på Östervångsstadion fick han erbjudande om att lämna sin krigsdrabbade hemstad Odessa för en ny vardag i Trelleborg.

– Jag visste egentligen ingenting om Sverige, förutom att det låg nära Norge och Finland, och att det var långt hemifrån.

Hemstaden, och hamnstaden Odessa ligger vid Svarta havet och är en av Ukrainas viktigaste portar mot omvärlden – och därmed ett av Rysslands främsta mål i invasionen av Ukraina. Ryska drönare, missiler och precisionsbomber skördar dagligen liv i staden Illia föddes och växte upp i.

– Min familj är kvar i Odessa. Min pappa jobbar i militären. Han kan inte lämna Ukraina. Han krigar just nu. Jag pratar med honom varje dag, jag måste det. Jag är väldigt orolig för honom. Det är ingen bra tid för min familj eller för Ukraina. Alla är väldigt rädda och vill att kriget ska ta slut.

20-åringen minns när de första ryska attackerna nådde Odessa i februari 2022.

– Jag var så rädd. Vi förstod inte vad som hände, jag trodde inte det var sant. Det var en tidig morgon, och min mamma väckte mig och sa att vi var tvungna att ta oss till ett skyddsrum. Jag kollade min telefon och såg på nyheterna att Ryssland hade påbörjat sin invasion, säger han.

Från träläktaren på Trelleborgs nya rugbyarena ser han hur hans nya lagkamrater kommer gående över gräsplanen. De slår sig ner en några trappsteg nedanför Illia för att snöra på sig dobbskorna.

– Det är ett bra lag, säger Illia, men rättar sig själv snabbt:

– Eller det är inte ett lag. Det är mina vänner och min familj.

När Illia dök upp på sina första träningspass med Pingvin märkte lagkamraterna att deras nytillskott oftast kom gående till arenan.

– De fixade en cykel. Alla är väldigt snälla och jag är väldigt tacksam över coacherna och ordförande. Alla säger att de supportar Ukraina, jag blir varm av att höra det. De har stöttat mig, och min familj, sedan jag kom hit. Jag vill passa på att säga tack, säger 20-åringen.

Rugbyklubben har fixat en lägenhet till Illia, och försöker lösa ett arbete till den unge ukrainaren. Samtidigt försöker Ilja gör sig hemtan i Trelleborg.

– Det är en väldigt bra plats. Det är väldigt vackert. Människorna är snälla. Varje dag går jag till parken och sätter mig på bänkarna där. Det är en bra plats för meditation, säger Illia, och fortsätter:

– Jag vill bli svensk. Jag har börjat lära mig svenska, ”hejdå”, ”tjena”, ”hur mår du?”, ”inga problem”, ”passa bollen”.

Rugby har han spelat sedan han var sex år.

– Rugby är mitt liv. Jag gillar inte rugby, jag älskar rugby. Sporten har gett mig vänner, och min flickvän, säger Illia.

– Hon heter Hanna. Hon är kvar i Odessa.

19-åriga Hanna och Illia blev ett par för tre år sedan.

– Hon ringer och berättar hur rädd hon är från skyddsrummen i Odessa. Jag längtar efter henne. Jag ser inte mitt liv utan min flickvän. Det är så hemskt, hon är allt jag har. Jag är halv utan henne, säger han.

Den 23:e juni återförenas paret. Då lämnar Hanna Odessa för ett liv tillsammans med Illia i Trelleborg. Illia förhoppning är att även Hanna, som spelat U-landskamper för ukrainska landslaget, ska bli en del av Pingvin.

– Jag vill fria till henne, kanske här i Sverige, säger han.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina råder krigslagar och den åldern då män kallas in till militären har sänkts från 27 år till 25 år. 20-årige Illia Voda vill inte delta i kriget.

– Jag vet inte vad jag ska göra då. Vi får se, förhoppningsvis är kriget över då.