Efter två förlorade säsonger –Äntligen våras det för bowlarna

Med fyra omgångar kvar våren 2020 slog pandemin till. Seriespelet avslutades och det drogs ett streck över alla matcher som spelats. Säsongen 2020/2021 tog slut i januari. Också då nollställdes alla matcher och alla tabeller.

2022 våras det äntligen för seriebowlingen. Pandemivågen har ebbat ut och nu ser seriespelet ut att kunna spelas färdigt.

Tur det. För ett avbrutet seriespel en tredje gång hade fått den mest inbitne entusiast att tappa sugen.

– Jag vet inte om jag hade orkat ladda om en gång till, säger Emil Wohlin.

I nödens stund prövas kärleken till idrotten. BK Borgens ordförande, spelare och UK tog sig en funderare och landade i beslutet att bowla vidare. Det gjorde alla av hans lagkamrater i Borgen också.

Tittar man utanför Söderslättshallen var det långt ifrån alla som landade i samma beslut. Bowlingen har tappat på bredden, folk har hittat annat att göra, men i Trelleborg har spelarna hängt i och de som tappat sugen har återvänt.

– Vi har blivit fler medlemmar sedan i augusti. Det är inte många klubbar i Sverige som blivit det, säger Lars Jönsson, föreståndare i Södans bowlinghall sedan i höstas.

Lars Jönsson spelar själv i Borgen och lyfts av många fram som en orsak till att träningsfliten har ökat och att bowlingen i Trelleborg tycks må ganska bra, trots pandemin.

– Lars hjälper alla. Det är riktigt trevligt. Jag har själv blivit bättre, men det ska bli ännu bättre, säger Thomas Roskvist, mångårig spelare i T-Nabben.

Tittar man historiskt är det lätt att se en negativ utveckling där bowlingen gått tillbaka och antal klubbar, spelare och hallar blir allt färre. I Trelleborg har också klubbar försvunnit och två hallar har blivit en. Utöver klubbar för pensionärs- och handikappbowling finns BK Borgen, Peter Pan och T-Nabben kvar.

I Söderslättshallen finns föreståndaren Lars Jönsson från morgon till kväll. Under sportlovsveckan var han där från klockan åtta på morgonen till klockan nio på kvällen. Fullbokade banor visar att det finns intresse från barn och familjer att spela bowling. Klubbarnas utmaning är att fånga upp intresset.

I Trelleborg är det Peter Pan som står för den ungdomsverksamhet som finns.

Lars Jönsson hoppas och tror att den kan utvecklas.

– Vi kommer att göra en stor grej för ungdomarna tillsammans med Peter Pan, att de blir medlemmar och så får de bowla när här är ledigt. Då får du in ungdomarna, sedan får du in föräldrar och morföräldrar. Det är enklast att gå den vägen, berättar han.

T-Nabbens Thomas Roskvist tycker att det är för lite ungdomar i Trelleborgsbowlingen, en uppfattning som delas av många.

– Det är inte de generationerna vi hade innan, men förhoppningsvis... De förfrågningar som vi får skickar vi vidare till Peter Pan, det är roligare om de unga spelar tillsammans, resonerar han.

När TA-sporten hälsar på en matchspäckad lördag är medelåldern bland spelarna hög. Bland grånade herrar och en och annan dam finns dock en ungdomlig framtidsman. Lucas Svensson fyllde 17 år nyligen och tränar flitigt. Det behövs, i bowling som i andra sporter.

Om klubbträningen börjar halv sju brukar Borgenspelaren vara där två timmar innan. Och träningen ger färdighet. Lucas Svensson har tagit stora kliv sedan i höstas.

– Jag spärrar mycket bättre nu. Innan missade jag hur mycket som helst. Vissa käglor kan vara ganska svåra. Jag har haft problem med tian, men i dag spärrar jag den varje gång, berättar Lucas Svensson efter Borgens hemmaseger mot Full House i division ett.

Varför är här inte fler jämnåriga som spelar?

– Många ser bowling som ett nöje, som en hobby. Att det inte är på riktigt, att det inte är någon sport.

Föräldrarna Jenny Svensson och Patrik Karlsson har spelat själva och Lucas Svensson hängde i bowlinghallen redan innan han kunde gå.

Jenny Svensson har slutat att spela själv sedan några år, men intresset finns kvar och hon är ofta i hallen. Bland annat för att se sonen Lucas spela.

En hake för att rekrytera nya unga spelare är att det kostar att bowla. Jenny Svensson berättar att sonen Lucas bowlande kostar runt 20 000 till 25 000 kronor för en säsong med material, tävlingar och klubbavgift.

– Nu spelar han ju mycket och satsar mycket. Så mycket behöver det inte kosta, men om man kommer upp till en viss nivå så är materialet väldigt viktigt. Och tränar man tio timmar i veckan så sliter man ut kloten. Det är dyrt, men vi tycker ju det är jättekul, säger hon.

Hallföreståndaren Lars Jönsson har valt att prioritera tävlingsbowling, även om det skulle ge en hel del intäkter att öppna för partybowling.

– Partybowling är mer pengar, men jag är tävlingsmänniska, jag har tävlat sedan jag var tolv år, säger Lars Jönsson, som har större planer för nästa säsong.

– Jag ser ljust på framtiden. Nästa år kommer vi att ha stortävling här, med 100 000-150 000 kronor i total prispott. De har ju haft något liknande tidigare.

När lördagen är över har alla tre Trelleborgslagen som varit i farten vunnit: Borgen i division ett, T-Nabben i division tre och Borgen F2 i division tre.

Kenneth Nilsson, lagledare för Borgens division ett-lag, strålar av entusiasm och påpekar att Borgen nog har bättre lag än någonsin, med fler toppar och med höga siffror både hemma och borta.

Borgen leder division ett och siktar på att gå upp i Sydallsvenskan. Kenneth vet förstås vägen dit.

– Det är ju helvetes kval ju, konstaterar han.

Kenneths ord är ett sundhetstecken i sig, för det är ju så en bowlingsäsong ska sluta, med kval upp eller ned.

Pandemin har lamslagit idrotten på många håll, men bowlarna i Trelleborg är ett segt släkte. Tredje gången gillt – den här säsongen ser bowlarna ut att äntligen kunna spela färdigt serien.