Daniel Persson har hittat hem: ”Det bästa beslutet jag har tagit”

Daniel Persson lämnade Palmstaden IK när klubben stod på ruinens brant hösten 2012. PIK:s satsning mot toppen hade spruckit som en ballong. Herrlaget fick dra sig ur division ett mitt i säsongen när den ekonomiska verkligheten hann i kapp.

De bästa spelarna försvann. Så också en 20-årig Daniel Persson.

– På ett sätt kändes det som att man svek sin klubb. Det var lite så, samtidigt kände jag att jag också måste se till mig själv. Om jag vill spela högt upp var jag tvungen att lämna, berättar han.

Ett gäng innebandyspelare från Trelleborg fick istället skriva historia halvannan mil västerut. Daniel Persson spelade i Höllvikens IBF i åtta och en halv säsong, varav sex säsonger i högsta serien, SSL.

Nu har han lämnat livet som elitspelare. När SSL hade seriepremiär i helgen, samtidigt som Höllviken spelade sin första match i allsvenskan, spelade Daniel Persson DM-match med Palmstaden mot Malmö FBC:s B-lag.

Valet att kliva av elitsatsningen för att spela med Palmstaden i division två ångrar han inte. Tvärtom.

– Det är nog det bästa beslutet jag har tagit, säger Daniel Persson.

Inte ens i premiärtider som dessa känner han suget efter att vara med bland de bästa.

– Faktiskt inte. Jag trodde det skulle vara jättejobbigt, men det har det inte varit. För mig är det ytterligare ett tecken på att det var rätt beslut.

Förmodligen hade Daniel Persson hoppat av från SSL en säsong tidigare, men en skada hösten 2019 gjorde att han fick suget tillbaka.

Gnistan försvann sakteliga under den publikfria coronasäsongen 2020/2021.

– Jag kände mig färdig. Det är ändå många år man har hållit på på den nivån. Så ville jag komma hem och hjälpa Palmstaden, att få klubben till att bli större och få fler barn till att börja röra på sig.

Palmstadens nyförvärv bor i en lägenhet högst upp på Frans Malmrosgatan, tillsammans med sin sambo Felicia.

Vänner och familj finns nära och han har kort avstånd till träningar i Söderslättshallen.

Han har just påbörjat sitt andra år på utbildningen till fritidsledare i Eslöv. I övrigt jobbar han extra som trappstädare.

Daniel Persson trivs i Trelleborg och att lämna sin hemstad har egentligen aldrig varit på tal.

För några år sedan hade han ett kontraktsförslag från Helsingborg på bordet, men nobbade.

– Allt handlar egentligen om allt runtomkring. Om jag ska spela i Helsingborg hade jag behövt flytta upp dit och hitta ett nytt jobb. Det är mycket man behöver göra bara för att spela en timme bort. Det hade inte gått att bo här.

– Sedan är man ju ganska bekväm och hemmakär. Det är väl mycket det också som har gjort att man har stannat kvar.

Efter den senaste säsongen fick han förfrågan från en schweizisk proffsklubb. Såna har han fått flera genom åren.

– I och med att jag går i skolan så vill jag gå färdigt den. Sedan vet man inte... Om man sticker dit och gör det om en säsong bara för att det är kul, eller att jag inte gör det – det vet man inte. De sa bara att vi ska höras igen efter nästa säsong, berättar Daniel Persson.

Så du stänger inte dörren för en proffsflytt till Schweiz?

– Nej, men det ska ändå mycket till. Om jag flyttar till Schweiz måste jag på något sätt få med Felicia. Det kan bli svårt med tanke på hennes jobb och så.

Daniel Persson är en lågmäld person. Ändå blev det buller och bång när han skulle lämna Höllviken för Palmstaden i somras.

Daniel Persson satt på ett gällande kontrakt med Höllviken som inte ville släppa honom utan ersättning. Övergången löstes tack vare en extern finansiär.

– Det var inte så att jag ville vara ojuste mot Höllviken eller så. Det var att jag inte ville längre.

– Jag tror att Höllviken tänkte att Palmstaden var på mig, men det var inte så. Jag tror det var där det blev fel, säger han.

Tonläget var högt på sociala medier.

– Jag brydde mig inte jättemycket i början. Men man är bara människa. Till slut kände även jag att det blev för mycket.

– Att jag har kompisar som är engagerade i mitt liv och som skriver saker mot Höllviken... Det är inget jag kan bestämma över. Samtidigt var det inget allvarligt någon skrev, de skrev vad de tyckte och tänkte. Det beror på hur man läser saker också.

Med Daniel Persson tillbaka i Palmstaden höjs intresset för innebandy i Trelleborg. Utöver att bidra på planen hoppas 29-åringen bidra till att fler barn och unga börjar idrotta.

Han var orolig att omställningen från SSL skulle bli svår. Med försäsongen bakom sig säger Daniel Persson att laget är bättre än vad han trodde att det skulle vara.

– Jag är imponerad. De har trots allt inte spelat innebandy på nästan ett år i och med att deras serie stängdes ned så tidigt.

– Där finns ett driv i laget till att utvecklas. Jag var lite orolig över att jag skulle bli sur på mina lagkamrater, att jag skulle känna att det kanske skulle bli flamsigt och tramsigt, men det har det inte alls varit.

För Daniel Persson själv har den största utmaningen varit tempot och det fysiska spelet. I division två har han avsevärt mycket mer tid på sig att göra alla moment, samtidigt som det inte tillåts alls lika mycket i närkamperna.

Sist men inte minst har steget från eliten till division två frigjort en massa tid, med färre träningar och inga långa resor.

– Helt plötsligt kan jag bara träffa mina föräldrar en onsdagskväll.

Vad ska vi tro om Palmstaden i division två?

– Jag har inte jättebra koll på lagen i serien... Jag vill egentligen inte veta så mycket. Det är klart att i superligan handlar det om att scouta motståndare. I division två handlar det mest om laget du är i själv. Du måste få ihop en grupp som framförallt har roligt ihop. Det är det allra viktigaste.

– Men en ett topplag ska vi absolut kunna vara.

Det Palmstaden som Daniel Persson växte upp i var en klubb som var större än den är i dag, med ungdomslag i nästan alla åldrar. Återvändaren vill gärna hjälpa till att ta klubben dit igen.

– Trelleborg ska ha en stor förening inom innebandyn. Nu känns det som att vi är på rätt väg, det finns kompetens och engagemang, säger han.

På lördag spelar Daniel Persson sin första seriematch med Palmstaden på snart nio år.

De längsta bortaresorna förra året gick till Umeå. Den här säsongen behöver han inte åka utanför Skånes gränser.

– Skönt. Nära och bra, säger Palmstadens hemvändare.