Weeping Willows: Fear & love

Vad kan vara mer passande än att Weeping Willows släpper sin nya skiva på Alla hjärtans dag. För det är precis som titeln anger en tårdypande historia om kärlek och rädsla.

Weeping Willows har nästan för varje ny skiva bytt skepnad. Efter debutens storvulna romantiska ballader har det blivit musikaliska utflykter till domäner där både Depeche Mode och Morrissey-/Smiths varit ledstjärnor.

Nu är det dags för nästa byte och det är en återgång till de romantiska balladerna i inledningen av karriären – men ändå inte. Vad som plockats bort är allt det där svulstiga och kvar finns en liten kärna där melodierna står helt i fokus. Instrumenteringen är mycket sparsmakad, ibland inte mycket mer än piano och sång.

Det mesta är fantastiskt vackert, och bandet har på sina ställen fått till riktiga fullträffar.

Min enda två invändningar är att det efter ett tag blir lite för lågmält och lite för långsamt. Dessutom balanserar texterna stundtals på gränsen till det löjeväckande. Då orkar jag inte riktigt haka på fullt ut.

Men det är skönt med ett band som vägrar stå still. (TT Spektra)

Henrik Larsson