Povel Ramel: De bästa av Povels mångsidor

Sedan 1930-talets slut har Povel Ramel väckt skratt och uppseende med sina musikaliska och språkliga upptåg. Vid 84 års ålder är han lika aktiv som någonsin förr och hedras nu med en alldeles ny och strålande bra samling med sin musik. Man kan inte utan fog fråga sig vad det är för vits med att ge ut ännu en i en nu tämligen lång rad Ramel-samlingar. Det som bör sägas lär väl vara sagt vid det här laget, kan man tänka. Emellertid har Povel Ramel under sin osedvanligt långa artistiska karriär komponerat och författat över 1 000 melodier varav många gjorts i ett flertal minnesvärda omarbetningar och inspelningar. Eftersom han dessutom huvudsakligen varit och är en artist med fokus på liveframträdanden och inte givit ut särskilt många album i traditionell mening är hans samlade produktion en veritabel snårskog av spridda anteckningar, notblad, kassetter och strödda singlar, radio- och tv-inspelningar och andra föreviganden, allt utspritt över de senaste sex decennierna av Sveriges nöjesliv. Att skaffa sig en fullständig överblick över denna kolossala konstnärsgärning, för att inte tala om att ge ut alltsammans på skiva, är att betrakta som närmast omöjligt. Därför är det tur att dessa samlingar finns som sammanfattningar av delar av den ramelska musik- och ordskatten. I just detta avseende är De bästa av Povels mångsidor, denna nya, påkostade 5-CD-box, ett särskilt välkommet tillskott i varje skivsamling, vare sig ägaren är en nyfrälst entusiast eller långvarig povlig påhejare. Här återfinns klassiska nummer som de mest bekanta inspelningarna av genombrottsmelodin Johanssons boogie woogie-vals, Ittma Hoahoch Gräsänklingsblues, men samlingens styrka och stora behållning är de många sällan hörda sångerna och inspelningarna, däribland Den busiga basunen(en lätt omarbetad version av den klassiska En trumpet, en klarinett och en gammaldags bas), Big juleblues(ett tvådelat, svängigt bluesmaraton genom hela den svenska julsångskatten med Alice Babs som ciceron) och pastischer på i tur och ordning Fred Winter (Rymdraketvalsen), Birger Sjöberg (Sommartrivialiteter) och Carl Michael Bellman (Torstige bröder). Därtill är många av sångerna försedda med kommentarer och anekdoter från mästarens egen penna, något som torde berika även den mest pålästes kunskapsförråd beträffande Povel Ramel. Att dela in samlingen efter musikalisk och ordlig stil snarare än att, som tidigare ofta gjorts, sortera melodierna kronologiskt är ett rent genidrag och gör denna samling som helhet till en bättre lyssnarupplevelse än någon annan som tidigare givits ut. Det finns dock, som sagt, mycket kvar att upptäcka hos Povel Ramel och även om De bästa av Povels mångsidorär en oerhört bra början är min förhoppning att vi får se ännu några ytterligare boxar av samma höga klass. Det är både vi som lyssnare och Povel Ramel själv värda! Fredrik Fischer