Annons
Ledare

Madeleine Brandin: Varför byggs det som det byggs?

Byggherren har en affärsmässig idé medan kommunen ska värdera den mot omgivningen.
Madeleine Brandin
Gästkrönika • Publicerad 15 juli 2024
Detta är en opinionstext i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.
Skånelänga.
Skånelänga.Foto: Kenneth Olson/TT

Den som bygger ett hem till sig själv är lätt att förstå. Men hyreshus, bostadsrätter och gruppbebyggelse av villor är något annat.

Och bostadsmarknaden är svår att greppa. När Boverket frågar kommunerna svarar hälften att de har bostadsbrist, men det finns orter helt utan efterfrågan. Även i Sydskåne är det stora prisvariationer beroende på läge.

Annons

Det handlar om efterfrågan och om köpkraft. Då kan man se bostaden som en vara. Något man kan köpa. Men man kan också hävda att det är en mänsklig rättighet att bo – att bostaden inte ska vara en handelsvara. Att bo är hur som helst förutsättning för ett tryggt och ordnat liv.

Av Sveriges bostäder är knappt 2 miljoner hyresrätter, drygt 1,9 miljoner äganderätter och 1,2 miljoner bostadsrätter.

När räntan gick upp blev det tillfälligt byggstopp och de som kommer i kläm är ungdomar och andra resurssvaga grupper. Det behöver byggas. Bostadsbyggande är ett politikområde, och nu kommer återigen krav från politiskt vänsterhåll på subventioner från staten.

Byggherrar har idéer om hur, vad och var de vill bygga. Det är en affärsidé. De föreslår och visar kommuner hus på olika platser. Då blir kommunerna glada.

Kommunen har idéer om hur staden ska utvecklas. Genom exploateringsavtal mellan byggherre och kommun bestäms vem som ska bekosta infrastruktur såsom vägar och vatten och avlopp. Men det är kommunens ansvar att stadsplanera till en bra helhet, att det blir lagom högt eller lågt, att täthet och boendekvalitet blir bra. Men utan ekonomisk lönsamhet blir inget byggt.

Exempel: Malmö dockplatsen. Byggrätt fanns för ett hotell i 16 våningar. Så blev det för många hotell i centrala Malmö och luften gick ur projektet. Byggherren bad kommunen att ändra detaljplanen för att kunna bygga bostäder. Det kunde säkert vara befogat, men varför kommunen gick med på att ändra byggrätten till två byggnader med 18 respektive 24 våningar är svårt att förstå. Det kan inte bli vettiga bostäder utan resultatet blir instängt och mörkt.

”Vi står inför stora stadsomvandlingar i Trelleborgs och Ystads hamnar.”

Vi står inför stora stadsomvandlingar i Trelleborgs och Ystads hamnar. Det krävs en distinkt stadsplanering och också skickliga exploatörer. Vi ser det överallt, Tomelilla, Skurup, Sjöbo, Simrishamn. I Svedala byttes nyss 30-talet radhus mot åtta lyxvillor vid en golfbana. Willow, högsta huset i Trelleborg, avsett för hotell och kontor, blev verklighet genom förhandling.

Byggbolag vill bygga så det blir ekonomiskt lönsamt. Blir det för lågt och glest kan vi inte bygga, säger de. Vi måste förstå att det är ett spel där kommun och byggherrar har olika roller att uppfylla. Kommunens uppgift är att se till kvalitet och helhet samtidigt som byggherrar ska uppmuntras och våga satsa.

Madeleine Brandin är arkitekt och författare. Detta är en gästkrönika på ledarsidan.

Annons
Annons
Annons
Annons