Fredrik Haage: (V)andaliseringen av Anne Frank är vämjelig
Antisemitismen som väckts i Gazakrigets kölvatten tar sig ibland så vämjeliga uttryck att det är svårt att ta in. Men kanske slogs ett rekord i onsdags då statyn av Anne Frank i Amsterdam vandaliserades med propalestinsk graffiti. Den holländska polisen efterlyser vittnen, men än så länge är det tyst.
Angående förövarna alltså. Om tilltaget som sådant sades en hel del och inte bara förtröstansfulla saker. En del kommentarer var bedrövliga, såsom den från Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas (mest känd för att ha vägrat ta av sig sin Palestinasjal i riksdagens plenum trots tillsägelse) som tyckte det var lämpligt att torgföra sina palestinska sympatier med anledning av vandaliseringen:
”Dagligen möts vi av mördade, lemlästade barn i Gaza. Många i samma ålder som Anne Frank, många yngre… Nej Anne Franks staty borde inte ha vandaliserats, men det är kanske det de vill visa?” Och hon understryker på plattformen X att hon inte ”tycker det är ok att vandalisera Anne Frank statyn”.
Fast om det nu är legitimt att ”vilja visa” hur illa ställt det är i Gaza, då är det väl följaktligen också okej att ge sig på statyn för ändamålet? Om nu ändamålet är gott. Logiken är inte glasklar.
Men besvärande klar är grundattityden. Varje antisemitiskt övergrepp någonstans i världen ska kunna förminskas eller ursäktas med kriget i Gaza – vars förfärlighet i sin tur formuleras av Hamas.
”Varje antisemitiskt övergrepp någonstans i världen ska kunna förminskas eller ursäktas med kriget i Gaza – vars förfärlighet i sin tur formuleras av Hamas.”
Delgado Varas visar lika tydligt som ofrivilligt hur gränsen mellan antisemitism och Israelkritik har suddats ut. Anne Frank varken symboliserar eller representerar något som har med statsbildningen Israel att göra. Hon är ihågkommen som offer för Förintelsen, den största antisemitiska förbrytelse som ägt rum. Att välja ut hennes staty som måltavla för kritik mot Israel är just att sätta det likhetstecken mellan judar och Israel som så många propalestinier gång på gång försäkrar att de inte gör.
Och följaktligen, förstås, är det ett likställande som Delgado Varas välsignar, noga dimhöljt av omsorg om Gazabor. Det har inte slagit henne för ett ögonblick att hennes trovärdighet krävt att hon tagit kategoriskt avstånd från vandaliseringen. Utan slingrande reservationer och spekulationer om förövarnas avsikter. Och att hennes avståndstagande bör utgå från att den avgörande distinktionen mellan antisemitism och Israelkritik alltid måste upprätthållas.
Utgångspunkten att varje betraktelse av ett antisemitiskt utfall, för att vara moraliskt giltig, bör åtföljas av en automatisk betraktelse av Israels påstådda övergrepp, är en antisemitisk utgångspunkt. Nu artikuleras den öppet av en riksdagsledamot.
Från Vänsterpartiets partistyrelse eller riksdagsgruppsledning hör vi som vanligt ingenting.
Fredrik Haage är politisk chefredaktör på moderata Smålandsposten. Detta är en krönika på ledarsidan.
