Annons
Ledare

Petter Birgersson: Car SOS – bilen som en livsräddande ängel för män

Vad ett tv-program lär oss om män. Och om hur det skulle kunna hjälpa unga pojkar.
Petter BirgerssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 16 augusti 2024
Petter Birgersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Volvo P 1800 – en klassiker.
Volvo P 1800 – en klassiker.Foto: Roger Lundsten/TT

I brittiska tv-serien Car SOS förvandlar programledarna Tim Shaw och Fuzz Townshend övergivna bilvrak till glänsande klassiker. Samtidigt väcker de nytt liv i bilarnas ägare, i de flesta fall sjuka män som mer eller mindre har gett upp om både bilen i garaget och om sig själva. Det är fruar och barn som skriver in till programmet och förklarar att det enda som kan ge gubben ny gnista är om han får se och köra sin älskade MG B, Triumph GT6 eller Volvo P1800 igen.

Det är en i lika delar spexande som pedagogisk tv-show – det handlar ju om britter – som drar fram något mycket väsentligt om män. Man kan tycka att det är en märklig sida att tycka om något av plåt som står på hjul, men det förenar en stor mängd män (och en del kvinnor, även i Car SOS, men vad vore människan och samtal utan generaliseringar). Bilen är uppenbarligen något mer än ett transportmedel från a till ö. Åtminstone vissa bilar.

Annons

I serien visas ett stort urval av gammal hantverkskunnighet upp. Det är totalt utslitna lädersäten som med mild tvål, fett, nål, tråd och försiktiga händer restaureras till sin forna glans. Det är karosser vars fusklagningar och rost löses upp i syrabad eller genom blästring med bikarbonat. Det är svetsning, sandpapprande, målning, förkromning – eller är det i själva verket försilvring? – tills ytan är blank som när den rullade ut från fabriken. Det är pedagogik om ventiler, kolvar och vevstakar som vore den riktad till motorimbecilla deltagare i På spåret.

Programmet visar upp en imponerande bredd av olika verksamheter som är uppbyggda kring bilen och hur många som har djup kunskap om olika detaljer. Påtagligt är också att många av de inblandade är män en bit upp i ålder. Det är lätt att föreställa sig att det är ett hantverkskunnande och teknikförståelse som är på väg att tunnas ut och försvinna. Just Car SOS har producerat tolv säsonger – hur många till hinner det bli?

När byråkrater och politiker får för sig att reglera så ser de inte bilen som något mer än ett miljöskadligt och föråldrat transportmedel. När EU driver fram skrotningsprogram sägs det skydda klassiska bilar, men som bland annat Motorhistoriska riksförbundet påpekat är det högst besvärligt när politiker och jurister ska peka ut vad som ska räknas som ett klassiskt kulturarv, ett historiskt fordon. Måste det vara original, och vad är i så fall ett original? Och vad får finnas kvar till morgondagen av det som är 15 år gammalt i dag? Är allt med förbränningsmotor lika med ond ”fossilbil”?

I Car SOS är upplösningen själva överlämnandet av bilen, där gubbarna som får ta emot sin totalrenoverade bil om vartannat blir förstummade eller får göra allt för att hålla tillbaka tårarna, till synes överväldigade av den glänsande lacken. Men det är minst lika mycket ett uttryck för kärlek till familjen som visat att de brytt sig om gubben och minnen om yngre dagar när livet var lite lättare att leva.

Bilen är för dessa biltokiga män, ”petrolheads”, en väsentlig del av livet. När känslan av betydelse försvinner när man förlorar jobbet eller blir sjuk, så är bilen man inte orkar ta hand om den signalen om att hela existensberättigandet är på väg att ta slut. Ingen efterfrågar ju ens tjänster ändå.

Sådant kan inte politiker styra upp, inte med miljömål, inte med jämställdhetsmål och inte med budskap om mäns privilegier – numera ofta med tillägget ”vita”. De sämsta generna hos män är svåra att karva bort, men det borde vara enklare att ta tillvara på de goda egenskaperna hos det stora flertalet.

Och en sådan egenskap som borde utnyttjas är att se till att fler män i mogen ålder, med hantverkskunskaper och livserfarenhet, involveras tidigt och mycket i unga pojkars liv. Alldeles särskilt hos dem som saknar sådana förebilder i det egna hemmet. Av alla skolplaner, informationsinsatser och genuspedagogiska insatser så vore det den främsta – att män får visa pojkar att det faktiskt kan och duger, och att det är deras eget ansvar vad de gör av sina förutsättningar. Att öppna en motorhuv tillsammans kan då vara att öppna en hel värld av möjligheter.

Annons
Annons
Annons
Annons