Ystad andningshål för Wells

Det började i fjor med en jam session efter Rhapsody In Rocki Öja slottspark. Och möjligen hade den sköna stämningen något med saken att göra. Solnedgång, svensk sommar och tryggheten i att lira med musiker som också är vänner sedan många år.

Robert Wells blev så förtjust i den lilla sättningen att han bestämde sig för att det var dags. Det är 19 år sedan han sist turnerade i litet format, och däremellan har kommit inte bara våg efter våg av utsålda Rhapsody-konserter, utan även succéer i Kina och England.

- Det är fantastiskt att turnera med Rhapsody. Men det är 80 procent planering och bara 20 procent spelande. Ibland behöver man ett andningshål, berättar Robert Wells, på telefon ifrån sitt "gömställe" i Naples, Florida. Också det ett andningshål, dit Robert med familj har flytt regelbundet de senaste 16 åren.

- Att Rhapsodyblev så stort är egentligen en slump. Det var ju så här vi började, säger han längtansfullt, och tillägger att det är "farligt att bara tänka strategi". Man måste ha kul också.

Turnén är viktig för Robert personligen. Det samma gäller ett stopp på Ystads lilla charmiga teater.

- Jag minns när jag var där sist, det läckte det in vatten så de fick ställa ut hinkar, berättar han.

- Ystad teater är en så unik, skön plats, lite som Södra teatern i Stockholm.

Hans förhoppning är att det ska bli dynamiska, intima publikmöten som ger utrymme för lite "bollkänsla". Lekfulla improvisationer á la Victor Borge, jazz och latin ska komplettera den flyhänta boogie som Wells är mest känd för.

- Jag älskar hårdrock och boogie. Många tror nog att det är det enda jag lirar, säger Robert.

- Men hemma på kammaren blir det mycket klassiskt och jazz, faktiskt.

Han hyser lite av ett "Charlie Norman-ideal" vad gäller livespelningar.

- Charlie brukade säga att "du blir ingen musiker hemma på kammaren. Du måste ut och möta publiken", berättar Robert.

Där ser han en jätteskillnad i artisters inställningtill sitt jobb, jämfört med bara fem år sedan. Har nedladdningen fört något gott med sig till Sveriges artister, så är det insikten att live-mötena är kärnan.

- Det funkar inte längre för alla dem som bara levt på att sälja skivor, säger Robert. För en artist är det viktigaste av allt att kunna underhålla på scenen. Close up-turnén innehåller ytterligare en viktig ingrediens som ligger Robert Wells varmt om hjärtat. Auditions för unga pianotalanger, utvalda av de lokala musik- och kulturskolorna. På spel, bokstavligen, står en gästplats med Rhapsody In Rockpå Dalhalla.

- Vi letar inte efter någon som spelar perfekt, utan någon som har lite personlighet och tycker det är roligt att spela. Där musiken kommer inifrån. Och det märker man rätt snabbt, menar Robert.

Provspelningarna sker bakom lyckta dörrar, och det är viktigt:

- En enda regel har jag: inga föräldrar i salongen.

- När jag höll workshops i Kina märkte jag att föräldrarna styr sina barn väldigt hårt, förklarar han. Kineserna förstod inte hur jag vågade köra ut föräldrarna, men jag såg ju hur de skrämde barnen.

Musik ska byggas utav glädje, som den kända filosofen Lill Lindfors sa. Robert Wells behöver bara gå till sig själv som ung pianotalang:

- Jag repade tre timmar varje dag. Men det var aldrig någon som tvingade mig. Det funkar inte att tvinga någon utan att fördärva.

På tal om barn är det en ny generation Wellsar på gång. Robert har två söner, tio och tolv år gamla.

- Den äldste trodde nog att han skulle bli pianist, men så kärade han ner sig i en balettjej! skrattar Robert.

- Men han är en grym dansare. Och för lille killen är det fotboll och trummor som gäller. Han blir en rocker, garanterat!