Jonas Bergström: VM-silver – men vinnare ändå
Vilken härlig turnering vi har fått vara med om. Även om inte Sverige lyckades ta sitt femte VM-guld genom tiderna, kommer vi att minnas detta mästerskap för alltid.
Vi fick bevittna vår fjärde finalförlust i VM i historien, men det kommer säkert skrivas in en asterisk i historieböckerna, att det svenska silvret kan ses som ett guld.
Jag var 12 år när Sverige besegrade ”övermäktiga” Sovjetunionen och tog sitt första VM-guld på 32 år, 1990 i dåvarande Tjeckoslovakien.
Den matchen var en historisk seger och den innebar även att jag blev intresserad av handboll på riktigt.
Det guldet var också starten på en lång era där Sverige tillhörde absoluta världstoppen åtminstone fram till EM-guldet 2002.
Sedan har det gått lite upp och ner och vi har ju inte blivit bortskämda med framgångar.
Men nu kom denna VM-insats som tagit alla med häpnad.
Jag är övertygad om att detta svenska landslag fått en ny generation intresserad av handboll. Precis som efter den där VM-segern i Prag för 31 år sedan. Även om det nu alltså ”bara” blev ett silver.
Men det är ett historiskt silver.
Det vi upplevt i Egypten nu är på sitt sätt större än tidigare framgångar, då detta varit fullständigt överraskande. Ingen hade trott att Sverige skulle nå final med ett lag där hälften av spelarna i truppen var debutanter.
Sveriges insats i VM visar betydelsen av att handboll är ett lagspel. Individer som går samman mot samma mål och presterar bättre tillsammans. Sverige är det bästa LAGET jag upplevt på bra länge.
Sverige har presterat ett spel som vi knappt hade kunnat hoppas på inför VM. Andreas Palicka har varit fenomenal i målet framför ett ramstarkt uteförsvar. Det har bäddat för ett kontringsspel som varit sagolikt bra. Likväl har anfallsspelet hela tiden haft en fart vi önskat länge och kantspelet har varit en fröjd att skåda.
”Sveriges insats i VM visar betydelsen av att handboll är ett lagspel. Individer som går samman mot samma mål och presterar bättre tillsammans.”Jonas Bergström, sportchef TA.
Det svenska laget har haft en fart och en inställning som varit svårslagen.
Men i finalen mot Danmark räckte det dock inte till. Sverige skulle ha vågat lita på sin fart och vågat trycka på hårdare i offensiven fler gånger än vad man gjorde. Samtidigt hade Danmark läst in sig på det svenska spelet bättre än vad tidigare motståndare gjort.
Därutöver förlorade Andreas Palicka målvaktsmatchen mot världens bästa målvakt, Niklas Landin. Han var precis så där bra som gör att det inte går att besegra Danmark.
Mitt i detta är det tråkigt att Andreas Nilsson inte fått vara med om detta fantastiska mästerskap. Att han inte fick två dagars extra ledigt för att kunna vara med familjen innan VM-förberedelserna tycker jag var lite hårt. Nilsson kunde ju fått dispens eftersom han spelade slutspelet i Champions League i mellandagarna, till skillnad från övriga i svenska truppen.
Nu blev det som det blev och det tycker även Andreas Nilsson är tråkigt, vilket han berättade när jag pratade med honom på lördagen.
Men denna VM-prestation gör säkert honom ännu mer inspirerad i framtiden och kanske rent av kan den förlänga hans landslagskarriär.
Samtidigt har konkurrensen för honom hårdnat inne på linjen. Men även det lär inspirera vår världsstjärna från Trelleborg, som ändå måste vara given i ett svenskt landslag.
Nästa mästerskap kan bli OS i sommar, om Sverige kvalar in och om spelen blir av. I så fall hoppas jag få se samma fart och spel då som i detta VM. Kryddat med en trelleborgare på linjen.