Det är lidandet, inte döden, som skrämmer mig
Vårt liv består av ideliga val och man måste välja för att kunna gå vidare. Ofta vet man inte vad ett val i slutändan leder till, men man måste välja. När det till slut gäller vårt sista val, så ska någon annan bestämma. Då är man omyndighetsförklarad! Nej!
Jag är med i RTVD, Rätten till en värdig död. Redan på 1970-talet gick jag med, och det har jag aldrig ångrat. Det ger mig en skön trygghet och jag ska förklara varför.
Jag har fått ett så kallat ”livslutsdirektiv” där jag skrivit in mina önskemål när det gäller eventuell behandling. Dubblett av detta papper har jag gett till mina barn, så de vet vad som gäller, ifall jag inte längre kan meddela mig med omvärlden. Då behöver inte sjukvårdspersonalen ta ansvaret.
Under årens lopp har jag också fått deras intressanta tidning. Där har jag bland annat fått veta, att det finns något som heter ”Oregonmodellen” som lyder: ”Om läkaren anser att du har cirka sex månader kvar att leva, så kan hen skriva ut ett recept på en medicin, som i hög dos leder till döden.” Du hämtar själv (eller någon som du litar på) ut den. Därefter tar du den, när du själv önskar. Där denna metod är laglig har man faktiskt noterat, att patienten till slut trots allt inte tagit medicinen. Man antar att patienten skjutit upp denna handling för att man inte tyckte det var dags, och så har döden inträtt utan hjälp. Jag skulle känna en oerhörd trygghet om jag visste, att jag inte behöver lida i onödan. Det är inte döden som skrämmer mig utan det eventuella, enorma lidandet, som många människor måste gå igenom innan man får somna in. Visst, det finns smärtlindring, men varför förlänga ett liv, när det inte finns hopp om att det ska bli bättre igen?
I riksdagen har man ett par gånger under årens lopp tagit upp detta ämne. Oregonmodellen har faktiskt varit ett. Det finns ett nätverk av riksdagspolitiker i sju partier som vill ha en parlamentarisk utredning om dödshjälp i Sverige. Hitintills har dock inget hänt. Man vet att ungefär 75 procent av svenska folket skulle vilja, att dödshjälp i någon form infördes. Och till sist, det ska inte vara ett brott, att hjälpa en svårt sjuk människa, som ber att få gå bort.
Gabriella Ekberg
