Ja, läget är direkt kritiskt – men: hur fixar vi det?
Av Runes inlägg, särskilt den allra sista meningen i inlägget, tycker jag mig kunna utläsa att han tycker detsamma som jag i sakfrågan. Jag avstår här formellt från att blanda in Tommys inlägg för det är ju hans sak…
Men rubriken på just ditt inlägg, Rune, var ju ”Hur fixar vi sakernas tillstånd?” och jag tolkar den nog som en lite uppgiven nästan retorisk fråga! Ett nyanserat svar som skulle göra det omöjligt att i varje fall på politikersätt avsiktligt missförstå mitt inlägg kräver tillgång till en eller ett par helsidor i TA men jag skall försöka exemplifiera lite nedan.
Demokrati betyder att en folkvilja skall gälla. Politikerna i Sverige är grovt uppdelade i vänster ~ planekonomi (= en elit styr) som står emot en höger ~borgerlig~ marknadsekonomi med inslag av riktig liberalism, som betyder att medborgarna ges stora möjligheter att utnyttja sina förmågor men på eget ansvar. Kort sagt betyder detta att för en socialist är folket till för staten men för den högra sidan med riktiga liberala inslag är tvärtom staten till för folket… Utöver detta finns partier som speciellt engagerar sig i miljöfrågor etc. I valet mellan de två huvudgrupperna väljer jag själv det där individen själv kan påverka sin framtid.
Att sedan partiernas möjligheter att få del av makten är ett nollsummespel där den enes vinst är den andres förlust gör givetvis att politiker frestas misshandla verkligheten med argument som låter bra men förtiga nackdelar, är en naturligt följd! Tänk bara på den el-kraftdebatt som sedan kostade ”Svensson” mycket pengar efter att en ”stor” politiker med felaktiga argument (det verkar inte som att han vet skillnaden mellan kW och kWh) fått agera fritt. Eller debatten angående friskolor som inte alls handlar om sakfrågan… Men visst lurar den medborgare som inte tänker! Eller knaset med att Sverige mer eller mindre lade ner försvaret för 20-30 sedan… Så Rune, läget är direkt kritiskt. Men som du säger: hur fixar vi det?
Ja du, ibland skulle jag önska att svenska folket inte förslöats så i det välstånd och den demokrati vi trots allt har. För det är ett slags uppvaknande hos oss som medborgare som är det som behövs. Inte alls så att vi begår våldsamheter eller sådant utan bara att vi fredligt och inom lagreglerna reagerar på exempelvis det sätt som ett stort antal trelleborgare gjorde i arvodesfrågan relativt nyligen. Det är inte lätt att vara politiker i dag. Och jag menar egentligen inte heller exempelvis att något parti skall ljuga om sin önskan att driva Sverige mot ett slags socialism eller planekonomi. Men det vi kanske kan börja med är att med hjälp av den ”statsmakt” som pressen (läs gärna ”TA”) är, tänka till, engagera oss och på lagliga vägar argumentera för ”saken”.
”Ja du, ibland skulle jag önska att svenska folket inte förslöats så i det välstånd och den demokrati vi trots allt har.”Lars-Olof Svedberg
Jag vill förresten egentligen inte bara tala om ”politikerförakt”. Direkt ”förakt” förtjänar givetvis de politiker som är oärliga nog att beljuga varandra eller lämnar ofullständiga uppgifter. Men den stora massan politiker ligger väl närmare åt att man kan känna ett slags ”politikerleda” för dem. Och sedan vete fasen om inte man skulle kunna känna ett slags samma leda inför de väljare som inte har orken att sluta knyta näven i byxfickan och i stället agera enligt talesättet att ”det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret”… För än så länge är det trots allt vi som har makten att få politikeradeln att sköta sitt svåra uppdrag på ett bättre sätt!
Lars-Olof Svedberg
