Feststämning på Pilevallen när Pingvin spelade SM-final
Det är något visst med rugby i Trelleborg. Att säga att folk går man ur huse är kanske att ta i, men det är få andra evenemang i kommunen som drar flera hundra besökare. Och det märktes på stämningen att just den här dagen var speciell. Finalen mot den eviga trätobrodern Stockholm Exiles, som vunnit SM-guld inte mindre än nio år i rad.
– Detta är årets stora dag, det är det absolut. Det är i dag allting gäller, säger Pingvins ordförande Daniel Sörensson när TA får en pratstund med honom några minuter innan avspark.
Han gladdes åt den stora publiktillströmningen och den glada stämningen, som alltid är närvarande på Pingvins matcher. TA ber honom definiera ”pingvinandan”.
– När man samlas här uppe så är det för rugbyn och inget annat. Här är det aldrig några politiska diskussioner utan här är alla sig själva och alla är välkomna. Det gör också att det skapas en anda av att det är trevligt och roligt, säger han.
Vid ett bord sitter Janne Mäkinen, Per-Ola Pettersson, Paul Åkesson och Denni Olin och laddar upp inför matchen med varsin Newcastle Brown Ale. Det gör de ofta. Och en SM-final vill ingen av dem missa.
– Jag är involverad i BK Skansen som möter Klagstorp i dag. Men jag har inte missat någon SM- final än och tänker inte göra det i år heller. Och så är det Liverpool på TV, men valet är ändå ganska enkelt. Är det rugby så är det rugby, säger Per-Ola Pettersson.
Denni Olin förklarar vad som är speciellt med matcherna på Pilevallen:
– Sporten är bra, gemenskapen är underbar. Allting runtomkring är bättre än i alla andra sporter, säger han och betonar också det gentlemannamässiga i sporten.
– Man smäller på varandra under matchen, men efteråt tar man en öl tillsammans. Och så visar man respekt för domaren och filmar inte. Det är så långt från fotboll man kan komma, säger Denni Olin.
Några minuter innan matchen börjar parkerar sig de äkta makarna Kjell och Maj-Britt Eriksson sig på läktarens andra rad. Paret missar sällan en match och SM-finaldagen till ära har Kjell tagit på sig en Pingvintröja.
– Våra barn och barnbarn är engagerade, säger Kjell Eriksson och berättar inte utan stolthet i rösten att barnbarnet André Eriksson spelar i hemmalaget. Men även själva spelet lockar för Kjell Eriksson.
– Det är spännande. Det är hårda tag och inget jävla pjalleri som i fotboll, säger han.
Maj-Britt är av en helt annan åsikt. Hon tycker inte alls om rugby.
– Inte när barnbarnen spelar. Det är för hårt och brutalt.
Men du kommer ändå hit?
– Ja, det är ju ett sätt att träffa dem.
Efter spelarpresentationer och nationalsång drar matchen i gång. Det blir en riktig mardrömsstart för Pingvin som får se gästerna göra försök direkt och efter fyra minuter leder Exiles med 7-0. Men till slut vinner ändå pingvinerna med 18-16. Succén fullbordad på Pilevallen.