Lars-Olof Hansson tackar för sig – efter 64 år

När Lars-Olof Hansson började engagera sig i IFK Trelleborg var inte ens de flesta föräldrarna till dagens IFK-spelare födda. Då, 1957, var det ännu tolv år kvar tills världen skulle få bevittna månlandningen.

– Ja det har blivit några år i föreningen. Men det har alltid varit roligt, föreningslivet har varit en naturlig del av mitt liv, säger 75-årige Lars-Olof Hansson.

Men nu är det över. Nu ska han bli pensionär även från sitt engagemang i IFK.

Han kommer att hjälpa till och stötta upp i frågor han kan och vara behjälplig på det sättet året ut, om det krävs.

Men nu ska han bli pensionär på heltid med sin fru Marianne.

– Nu får andra ta över, konstaterar Lars-Olof.

Allt började när han var tio år då han med sin familj flyttade från Stavstensvägen till Liljeborgsgatan, där gamla tennishallen låg.

I den hallen spenderade Lars-Olof och hans kompisar mycket av sin fritid.

– Vi spelade handboll i hallen. En dag fick jag en fråga om jag ville hjälpa till. Och jag gillade ju att vara i hallen så det gjorde jag gärna.

Det var en fråga som förändrade livet för den då 11-årige Lars-Olof. Efter det var idrotten en del av honom och har varit så sedan dess.

Han gick i samma klass som Sven-Åke Frick, som senare blev landslagsspelare i handboll. För Lars-Olof ledde handbollen i stället till ett livslångt engagemang i IFK.

– Jag räckte väl aldrig riktigt till som spelare utan intresserade mig tidigt för att bli ledare i stället.

Han började hjälpa till i IFK handboll. Året efter, 1958, började han i stället hjälpa till i IFK fotboll. Han gick ungdomsledarkurser och blev ledare i ungdomslag.

– Jag började även hjälpa till med allt möjligt. Jag sålde lotter, hjälpte till vid matcher. Sedan har det egentligen bra rullat på.

Han har gjort nästan allt i föreningen. Han har agerat busschaufför till matcher, kanslist, styrelseledamot, ja allt möjligt. Det finns knappt en uppgift i föreningen som Lars-Olof inte testat på.

Han var även lagledare i A-laget 1997 till 2001 samt under 2006, då bredvid meriterade tränare som Anders Grimberg, Bosse Cronqvist och Nils-Erik ”Nisse Bagare” Persson.

Han har suttit med i IFK:s huvudstyrelse och även varit med i fotbollens styrelse från och till genom åren.

De sista åren har han främst jobbat med matchplaneringar och mot sponsorer.

Han har under åren haft många ledare i IFK som betytt mycket för honom. Lennart Bengtsson, Henry Arnshed, Thord Borglin och Hans Rohlsson är fyra namn han lyfter fram.

När han var ”ny” i IFK var klubben en av de bästa i Sverige. Säsongen 1968 var laget hyfsat nära att nå allsvenskan. IFK spelade i division två, som då var den näst högsta serien. Lars-Olof minns säsongen väl.

– Det var inte under 3500 åskådare i någon match. Vi hade sju tusen på läktaren i matcherna mot Helsingborg och IFK Malmö. Vi hade ett jättebra lag då, säger Lars-Olof.

På den tiden fanns det fyra division två-serier. De fyra serievinnarna gick till allsvenskt kval, där två lag tog steget upp. IFK slutade tvåa, bara en poäng efter Landskrona Bois, som i stället fick kvala till allsvenskan.

På den nivån har klubben aldrig varit sedan dess.

IFK Trelleborgs herrlag kämpar sedan många år tillbaka i division tre. Många är de supportrar som hoppas att klubben kan nå högre höjder igen.

Kvalförlusten mot IFK Hässleholm 2015 är ännu tung i minnet hos Lars-Olof. De flesta minns – dessvärre – hur det slutade. Efter seger med 4–1 i första kvalmatchen på Vångavallen förlorade IFK med 6–0 i returen i Hässleholm. Mamudo Moro, nu i allsvenska Mjällby, gjorde fyra mål för Hässleholm som fick spela i division två året efter.

– Det var året vi skulle upp. Hur vi kunde tappa det förstår jag inte än i dag, säger Lars-Olof.

Sedan dess har laget inte varit riktigt nära att gå upp.

– Jag tror att man måste ha större krav på spelare för att nå framgång. Men de som finns i laget i dag är jätteduktiga. Ett ungt lag som går att bygga på. Det hade varit roligt om IFK kunde gå upp en serie, men det kommer att krävas mycket då.

Men det är inte bara i Trelleborg Lars-Olof är en välkänd profil, utan i hela Fotbollsskåne.

Hans engagemang på förbundsnivå började nämligen även det tidigt.

Han började hjälpa till i unga år inom Söderslättsalliansen, som administrerade serier. När han var 15 år fick hon hoppa in som ansvarig för division fyra i Skåne. Serieledaren var den som förr i tiden – innan datorerna kom – var den som skötte spelschema och registrerade alla varningar för en serie.

– Det kom hem papper i brevlådan sedan fick jag sitta och anteckna från protokollen. I början av 90-talet, när protokoll blev digitala, försvann den uppgiften.

Men då dök en ny möjlighet på Skånes fotbollsförbund upp för honom. Arbetet som serieledare hade han haft som ett extrajobb vid sidan om i många år. Men på 1990-talet tvingades han sluta sitt ordinarie jobb. Han packade på ett bokförlag, Ala-mail på västra industriområdet, men produktionen lades ner i Trelleborg.

Efter bara ett par månader utan jobb, blev han anställd av Skånes Fotbollsförbund. Där jobbade han först på tävlingsavdelningen och sedan på domaravdelningen.

När han blev pensionär för tio år sedan och slutade på Skånes Fotbollsförbund, började han jobba på IFK:s kansli.

– Det har varit skönt för det har varit på mina villkor de sista åren, det har varit frihet under ansvar. Jag har kunnat styra de timmarna själv.

Men han har fortfarande en roll i Skånes fotbollsförbund, då han fortfarande är med i valberedningen.

– Jag kom med i valberedningen när jag var 17 år. Då blev jag yngst. När jag slutade på förbundet erbjöds jag plats i valberedningen igen, nu är jag äldst, ler Lars-Olof, som alltså fyllde 75 år i augusti.

Lars-Olof var även en av dem som var med och startade TA-cupen, och sedan engagerade han sig i inomhusturneringen i över 30 år.

Hur känns det att lämna över till andra för gott?

– Det känns bra. Det gör det. Jag har haft bra år som pensionär men nu blir det pensionärsliv på heltid. Men vill de (IFK) ha hjälp med något ställer jag nog upp. Men jag kommer aldrig mer att åka och handla inför matcher eller sälja korv. Det får andra göra.

IFK Trelleborgs framtid hoppas han blir bra även utan honom. Klubben har sedan några år tillbaka tappat alla sina ungdomslag.

– IFK borde ta hjälp av en föreningsutvecklare så att de kan bygga upp en ungdomssektion igen. Det är ett måste. Annars blir det svårt.

Svårigheten med att få fatt i folk som kan hjälpa till är Lars-Olof väl bekant med. Han har varit en av få som orkat engagera sig de senaste åren.

– Det blir inte så mycket utrymme för föreningen när det inte finns så många som hjälper till. Jag kan tycka att gamla spelare borde kunna hjälpa till, det finns alltid något att göra.

Lars-Olof Hansson vet vad som krävs för att driva en förening och hur mycket det ger tillbaka att ställa upp.

– Jag är glad för att jag började hjälpa till. Annars vet jag inte vad jag hade gjort, säger han.