Från Fågelbäck till blågult – Lerby berättade sin handbollsresa

Landslagsspelare i handboll från Trelleborg växer inte på träd. Clara Lerby är en av ytterst få genom historien. Fast någon match med A-landslaget har det inte blivit ännu.

Först kallades hon till truppen som skulle spela EM-kval och OS-kval i våras. Då kom corona emellan.

Sedan var hon med på en landslagssamling i somras. Därefter kom knäskadan för en månad sedan. En skada på korsband och menisk gör att hon missar större delen av säsongen. Däribland EM i Danmark och Norge i slutet av året.

Hennes landslagskarriär består hittills av 43 matcher på ungdomsnivå, där hon bland annat spelat både EM och VM.

På lördagen var hon tillbaka där allt började, i hallen på Fågelbäcksskolan i Trelleborg.

Stavstens äldsta flicklag rustar för ungdoms-SM och hade träningshelg med teambuilding och finslipande av spelsekvenser. Som krona på verket fick man också träffa Clara Lerby.

– Jag tycker det är jättekul, och uppskattar de det så tycker jag att det är ännu mer roligt. Jag vill ju vara en bra förebild, säger Clara Lerby.

Har du någon kontakt med Trelleborgshandbollen annars?

– Jag känner ju lite folk som spelar här och så. Förra säsongen var jag och kollade på någon seriematch med herrarna. Det är lite nostalgi att komma till Söderslättshallen och sitta på läktaren.

På Fågelbäcksskolan delade 21-åringen med sig av råd och tips inför en frågvis församling.

Hon berättade om sin envishet, om att hon redan som 12-åring hade bestämt sig att hon skulle flytta till Göteborg för att gå på handbollsgymnasiet. Hon berättade om vikten av att veta vad man vill, vikten av att handboll ska vara roligt och att man måste må bra vid sidan av för att kunna prestera på planen.

Hon pratade också om att kunna ta motgångar, som när hon inte fick den speltid hon tyckte att hon förtjänade i Kungälv.

– Det gäller att ta motgångar som en spark i rumpan. Se till så att man blir bättre och starkare när man kommer ur det, säger hon.

Och apropå motgångar. Den 5 oktober ska hon opereras. Sedan börjar resan mot en comeback på handbollsplanen. En korsbandsskada brukar ta cirka 9-12 månader. Clara Lerby hoppas på 6-9.

– Sjukgymnasten skrattar åt mig varje gång jag säger det, men jag tänker någon slutspelsmatch på våren... Kanske man kan vara med och lägga straffar eller så. Vi får se, säger hon.

För Stavstens F14-lag inleds säsongen på allvar med steg ett i ungdoms-SM i handboll den 3-4 oktober. För Trelleborgslagets del handlar det om gruppspel i Kungälv och därmed en resa till Clara Lerbys tidigare hemtrakter.

En tjej i Stavstenslaget frågar hur länge hon kan dubblera och hålla på med både handboll och fotboll.

– När det krockar måste du välja. Så länge du kan köra båda så hade jag kört båda, svarar Clara Lerby som själv höll på med massor av idrotter i unga år.

Fotboll och ishockey var det hon höll på med längst vid sidan av handbollen.

Och nu är hon alltså något så sällsynt som en A-landslagsspelare från Trelleborg.

Den nyligen bortgångne linjespelaren Sven-Åke Frick var Trelleborgshandbollens första export till A-landslaget. Därefter dröjde det många år innan Andreas Nilsson blev nummer två.

Clara Lerby tycker det är mäktigt att tillhöra en exklusiv skara.

– Jag minns att man tyckte att Andreas Nilsson var så cool... Sedan är jag ju inte alls på hans nivå. Han är ju utlandsproffs och har varit med i A-landslaget länge. Men det är mäktigt, det är coolt, säger Clara Lerby.