Materialförvaltaren som slutade röka

Att träffa Jan Lagerborg är en favorit i repris. När Lager fyllde 70 träffades vi i femrummaren på Kyrkogatan. Tio år senare möts vi på Vångavallen. Båda platserna är är Lagers hem.

Det har gått över tio år sedan han slutade sin anställning som materialförvaltare i TFF, men Lager lever kvar på Vångavallen. Inte nog med att han är där, han finns dessutom på en skylt på ena kortsidan, och så finns hans namn på en tröja i taket i herrlagets omklädningsrum.

Skylten berättar om 14 säsonger som anställd i TFF. Tröjan sattes upp i samband med att han slutade. Fast slutat har han egentligen aldrig gjort, även om arbetsuppgifterna har tagits över av andra.

– Var dag det är träning kör jag upp och tittar. Och var dag det är hemmamatch, då har jag hand om bollpojkarna. Jag har hållit på med det i tio år. Det är stabilt tycker jag, men TFF är ju min klubb. Fast jag spelade i Stavsten själv en gång i tiden.

Kontakten med ledare och spelare i TFF värderar han högt. Innan corona åkte han med i spelarbussen till de närmaste bortamatcherna.

Thommie Persson, Peter Abelsson, Pål Lundin och Jonas Nilsson är några spelare från förr som Lager fortfarande håller kontakten med.

Några tvättmaskiner kör han inte längre.

– Inga alls. Inte hemma och inte här. Jag är här som åskådare, det räcker länge.

Hur går det för TFF i superettan år?

– Att de klarar sig kvar är det viktigaste. Ett mittenlag tror jag att de blir. De har sumpat för många chanser, det som skulle ha blivit trepoängare har blivit en.

För två år sedan tog livet en ny vändning för Jan Lagerborg. Hjärtinfarkten blev ett uppvaknande och fick honom att fimpa för gott. Det fanns liksom inga andra alternativ. Efter att ha rökt i 63 år (”Tolv om dagen cirka, hemmarullade, så de var rätt kraftiga...”) fick han ett ultimatum av läkaren.

– Slutar du inte med detta så ses vi inte mer sa han till mig. Jag lade av tvärt.

– Det söker mig inte heller. Jag tycker det luktar gott, men jag bryr mig inte. Jag tycker själv att det är fantastiskt, att jag inte smygrökt eller något. Jag har inte krupit på väggar eller någonting, det är märkligt.

Att han överlevt en hjärtinfarkt gör att han ser annorlunda på tillvaron och han känner en tacksamhet inför livet.

– Jag är så glad varje morgon jag öppnar ögonen, säger han.

När han inte är på Vångavallen åker han gärna på utflykt med hustru Eva. Ibland åker de för att titta på fåglar. Lager berättar att han köpt en kikare för att kunna studera dem.

Husvagnen i Skateholm har han haft i 35 år. Nu har en av sönerna tagit över platsen, men Lager är fortfarande där en hel del och brukar hyra en villavagn.

– Jag gillar badet och människorna. Man har varit där så många år och lärt känna så mycket folk. Många har fallit ifrån och så... Men vafan, jag är ju med ännu...

– Och så är det bra campingvärdar, det betyder mycket, förklarar han.

Lager är Lager med alla människor. Förnamnet Jan används sällan.

– Den ende som kallade mig för Jan var min gudfar i Kalmar. Han lever inte längre.

Hur känns det att fylla 80?

– Det är bara en siffra. Så känns det nu. När min morfar var 50 år tyckte man att han var gammal... Men i dag är det bara en siffra. Nu vill de att man ska bli 150, har du inte hört det? Det har jag läst i tidningarna.

I så fall har du många år kvar?

– Det får man hoppas, det hade varit roligt.