Jordbrukande är viktigare än djurexploaterande industri

Likt tobaksindustrin bryr sig djurindustrin inte om andras hälsa, så vad LRF-ordförande menar med positiv folkhälsa är obegripligt. Att det redan nu är skadligt för människor att leva i närheten av djurindustrier som orsakar kroniska andningssjukdomar och lunginflammation och utsläpp, dokumenteras av forskare i Holland och Greenpeace i Danmark.

I Trelleborg ignoreras hälso- och smittorisker, stank, buller, utsläpp, djurtransporter och grundvattenbrist för hundratals direktberörda grannar, som överklagat nya mega-anläggningar med 84 000 grisar. Djurfabrikens feodalherrar slår ut små näringsidkare, andra kanske måste flytta när stinkande djurindustrier förstör deras livsmiljö.

Författaren Jonathan Safran Foer förtydligar i boken Äta djur: ”Maktfaktorerna inom djurindustrin är mycket medvetna om att deras affärsmodell bygger på att konsumenterna inte kan se och inte höra vad de håller på med.” Avel för ”köttproduktion” innebär kroppsliga handikapp för särskilt grisar och kycklingar. Transportmetoder skadar djuren redan på väg till slakt, för att sen tvingas över i slaktrännan med elpåkar. Med koldioxidgas plågas 2,7 miljoner grisar varje år innan slakt, som fräter på slemhinnorna, gör ont att inandas, orsakar hjärtrubbningar och ger ”högsta möjliga nivå av rädsla och ångest” enligt SLU, som redan 2017 ansåg att metoden måste förbjudas. Utmärglade lamm, smutsiga grisar, grisar med luftvägsinfektioner och magsår och till och med dräktiga kor ”levereras” till slakt. Slaktanmärkningarna ökar så mycket att Livsmedelsverket mörkar informationen. När nio av tio slakterier och uppfödare upprepat bryter mot djurskyddslagen är det skamligt att tala om ”djuromsorg”.

I SVT:s dokumentär ”Djurfabrikerna”, varnas att nästa pandemi kan vara luftburen. Det handlar inte om den kommer, utan när. Man tror inte sina ögon när man läser bifall till ansökningar om utökad industriell djuruppfödning i Skåne, som redan haft så många utbrott av salmonella och fågelinfluensa. Att öka antalet djurfabriker framstår som direkt samhällsfarligt!

Folkhälsomyndigheten varnar för att virus kan mutera och smitta människor. Världshälsoorganisationen anser att politiker ”spelar hasard med vår framtid.”

Industriell uppfödning av djur är en av de största epidemiologiska riskfaktorerna i världen. Konsekvenser syns tydligt i studier av hur olika virus eller bakterier hos just grisar har utvecklats. Mellan 1985 och 2010 ökade produktionen av griskött i världen med över 80 procent och samma period upptäcktes 77 nya virus eller bakterier, varav en dödlig för människor, på grisfarmar i hela världen. Före 1985 hade inget av dessa virus någonsin hittats hos grisar. Trängseln orsakar kronisk stress, försvagar immunsystemet och stora genetiska likheter hos djuren gör det till idealiska miljöer för snabb virusspridning.

Grisbranschen drivs av vinstintresse och korruption – inte filantropi. Sverige, som i andra sammanhang markerat mot det odemokratiska Kina, spelar hasard och slöt exportavtal med bland annat Kina. Grisföretagaren Mattias Espert planerar nya anläggningar för 84 000 grisar, trots upprepade problem med salmonella. Vem finansierar nödslakt av 84 000 grisar vid virusutbrott eller när Kina för handelskrig mot EU?

Varför stoppas inte djurindustrin på demokratisk väg? Gynna jordbrukande bönder som avstår intensiv djuruppfödning! Skapa incitament för en plantbaserad ekonomi i stället för en tidsinställd miljö- och pandemibomb.

E. Stjernsward/Konstnär