Antons största kamp är utanför fotbollsplanen – hans son drabbad av cancer

I höstas fick Anton Tideman och hans sambo Matilda ett besked som förändrade deras liv. Deras son Otto, då elva månader, konstaterades ha en hjärntumör.

Nu känner sig Anton Tideman redo, att för TA, berätta om den tuffaste perioden i hans liv, och som höll honom borta från fotbollen i höstas och under vintern.

– Vi har haft en fruktansvärd tid och det är fortfarande väldigt tungt, berättar 29-årige Anton Tideman.

Det var i september den fruktansvärda upptäckten gjordes på sonen Otto.

– Vi märkte att det ena ögat slog lite. Vi tänkte att han kanske behövde glasögon eller någonting. Sedan märkte vi att det tilltog, berättar Anton Tideman.

– Vi låg på sjukvården för vi kände att det var något som inte stämde, det här måste vi kolla akut. Vi åkte till Lund och specialister där. Då sa de direkt att de ville göra en magnetröntgen på huvudet på honom och då kände vi att det inte kändes bra, men att det skulle vara såpass illa som det var kunde jag aldrig föreställa mig.

På röntgenbilderna visade det sig att Otto hade en hjärntumör. Bara ett par dagar senare behövde han opereras.

– Det var otroligt tufft. Dels känslan inför operationen, för när vi pratade med neurokirurgen berättade dem att det här är en operation som de hoppas kan gå bra men att de inte kunde garantera någonting.

Det tog åtta timmar att göra operationen.

– Det var riktigt illa där ett tag och jag fruktade det värsta. Jag tror till och med att jag hörde av mig till mina föräldrar och sa till dem att det kan nog till och med vara slutet tyvärr.

Men tack och lov klarade Otto operationen och de två som sedan följde.

– Det gick bra, men ändå inte för det hände något med synen. Det blev något med trycket i hjärnan, vilket gjorde att vätska tryckte på hjärnan och han fick opereras två gånger till.

– Tyvärr satt stora delar av tumören på synnerven som gjort att Otto tappat synen. Vi vet inte riktigt ännu hur det blir, det är oklart hur mycket han ser. Det är ytterligare ett slag där. Det hade räckt med en tumör.

– Han mår bra nu. Vi medicinerar honom två gånger om dagen för att försöka krympa återstående del av tumören. Det är rätt så känsligt att vara inne i barns hjärna och operera.

Medicineringen gör att Anton Tideman fortfarande inte kan vara på träningen alltid.

– Det förstår klubben och de stöttar mig fullt ut. Det är och har varit en jäkligt tuff period som man kommer att bära med sig resten av livet. Man får annat perspektiv på livet, konstaterar Anton Tideman.

Månaderna efter beskedet och operationen var hemska för Anton och sambon Matilda.

– Det var helt helt fruktansvärt. Under fyra fem månader kunde jag inte göra någonting, vi var på sjukhuset i princip hela tiden. Och att vara i den miljön med andra cancersjuka barn, det går inte att beskriva för människor som inte varit i det, men det är fruktansvärt.

Nu är Otto ett och ett halvt år.

– Vi måste in på sjukhus så fort han får feber, så det är en väldigt speciell situation. Vi får full stöttning från familj och vänner och klubben här som verkligen försöker göra sitt yttersta för att hjälpa till.

Anton har tills vidare pausat sitt jobb som redovisningsekonom på ett fastighetsbolag, som han kombinerade med fotbollsspelandet tidigare.

– Det går inte tyvärr, jag har fått lägga det helt åt sidan för tillfället.

Hur är det att spela fotboll under de här omständigheterna?

– Det har varit räddningen, att få två timmar om dagen där man tänker på något helt annat. För när jag går ut på planen så släpper jag det. De resterande timmarna tänker man väldigt mycket på Otto och situationen.

– Jag trodde att det bara skulle vara bra att jag byter miljö, men jag märker att det har sporrat mig på ett annat sätt än vad jag trodde. För jag vill bevisa, dels för mig själv men också för min son, att det kommer situationer i livet som är jäkligt tuffa men vi måste ta oss igenom dem och det är något jag har bestämt mig för att göra.

– Det är samma med fotbollsyrket, jag vill inte lägga mig ner och dö utan jag vill göra mitt yttersta för Trelleborgs FF. Det är jäkligt skönt att spela fotboll igen.

Det krävs två personer för att medicinera Otto dagligen. Det gör att det krävs planering för Anton för att få ihop hans livspussel med fotbollsspelande på elitnivå. Framförallt vid längre bortamatcher där Anton Tideman blir hemifrån över ett dygn.

– Vi råddar med familj som kommer ner och hjälper oss. Men det gör att U21-matcher och sådant blir lite lidande. Alla A-lagsmatcher har vi löst med föräldrar, då ska jag vara tillgänglig om laget behöver mig.

– Det är otroligt skönt att få hjälp och man inser också att det binder ihop familjerna, man blir jäkligt starka tillsammans. De har också gått igenom en tuff tid med ett barnbarn som är allvarligt sjukt så det har varit en fantastisk insats från deras sida.

Hur tar man sig igenom något sådant här?

– Ja, hur gör man det? Man är så illa tvungen. Sedan så är vi ju medvetna om att vi har en lång bit kvar. Det finns dagar då man är otroligt deppig och tycker att livet är orättvist. Varför hände detta oss? Detta är ju en helt ny situation för oss också. Vi pratar ju med människor som hjälper oss att gå vidare mentalt i situationen.

– Vi har gjort en resa och kommer att fortsätta den resan under ganska lång tid framöver.

Han har fått andra perspektiv på fotbollen.

– Man förstår också vilken glädje fotbollen ger en. Det är lätt att man tar det för givet när man spelat fotboll hela sitt liv. Man inser inte hur tacksam som man kanske ska vara över att ha det som yrke och nu känner man att det är en jätteglädje att få göra det. Jag njuter varje dag jag kommer ner här och träffar människorna i föreningen som stöttat mig under hela resan.

I lördags mot Brage skadade sig Bödvar Bödvarsson. Det gör att TFF ser ut att behöva Anton Tideman på vänsterbacksplatsen den närmaste tiden.

– Någon behöver ersätta honom, kanske blir det jag. Jag hade en bit under försäsongen att ta igen, men nu känner jag att jag kommit ifatt med träningen och har fått hoppa in i matcher så nu känner jag mig redo.

I bortamatchen mot Jönköping Södra för två veckor sedan kom Anton Tideman in i 91:a minuten och gjorde sin första insats i superettan sedan Otto fick sitt cancerbesked.

Först fick han se hur Jönköping kvitterade till 2–2 i 93:e minuten. Men bara minuten efter låg Anton Tideman bakom TFF:s sena segermål. Han slog ett inlägg från vänsterkanten som Fritiof Björkén mötte med en volley och sköt in bollen i målet. Tideman fick komma in och göra skillnad och var otroligt glad efter det.

– Det kändes otroligt skönt. Spelarna och ledarna var superglada för min skull. De vet vad jag gått igenom.

På lördagen möter TFF Brommapojkarna på Grimsta ip. Då kan Anton Tideman göra sin första match från start sedan förra året. TFF har tappat ledningen i de tre senaste matcherna. I lördags mot Brage blev 2–0 till 2–2 efter att Brage gjort mål i 84:e respektive 86:e minuten.

– Nu hoppas jag att vi kan studsa tillbaka lite. Jag tycker att grabbarna gör en otroligt bra match i 80 minuter senast. Sedan är det två inkastsituationer som sätter oss i jobbiga situationer. Vi ska gå segrande ur den matchen, säger förra årets lagkapten, som fick hoppa in mot Brage när Bödvarsson skadade sig.

Sätter sig de här tappade ledningarna mentalt?

– Det kan det göra lite, men jag har inte varit involverad på samma sätt. Sedan har jag en bra känsla från Jönköpingsmatchen. Men vi är medvetna om att vi är ett bra lag. Detta året känns vi starkare än vad vi gjort de senaste åren. Säsongen är lång. Städar vi bort detta tror jag att vi kan göra en riktigt bra säsong, säger Anton Tideman.

Men hans viktiga kamp kommer att pågå vid sidan av fotbollsplanen.