Vi saknar så vår mås
Vi började att dagligen mata den och efter mycket kort tid lärde den sig att känna igen oss. Så fort vår röda bil stannade utanför stängslet, kom den gladeligen snabbt springande emot oss. Den var frisk och kry och vingen började med tiden bli bättre och bättre.
Tyvärr kunde vi inte få tag i fågeln, utan matade den utifrån. Platsen var hela tiden öde.
Vid flera tillfällen ringde jag fågelstationen Spillepeng och med en av Spillepengs medarbetare gjorde vi avtalet att vi skulle mata den så länge det gick, men att vi om den blev sämre skulle höra av oss.
Efter 23 dagar var fågeln plötsligt försvunnen. Vi gick runt stängslet gång på gång, men kunde inte finna den. Tyvärr visade det sig att den lyckats komma ut och ställt sig bakom en sopstation. Någon hade sett den och ringt till fågelstationen Spillepeng som hämtat den och avlivat den.
På fågelstationens hemsida står det att de rehabiliterar fåglar. Det stämmer inte. Nio av tio fåglar avlivas och en mås är ingenting värd. Om det hade varit en havsörn eller möjligen en berguv hade läget varit ett annat.
Vi saknar vår mås. Den var ung och pigg och kunde ha opererats. Jag har förhört mig: i Danmark gör man sådana operationer och vi hade gärna öppnat plånboken.
Åg
