Den ryska rugbyresan gick upp i rök

Miranda Miller och hennes lagkamrater hade aldrig varit mer dedikerade under en försäsong. SM-guldet 2019 ledde till att Pingvin blev inbjudna till en internationell sjumannaturnering i Moskva den 24-26 april. Det fanns med andra ord något att toppa formen till och träna hårt inför.

I början av mars var det något annat som drog uppmärksamheten till sig.

Så här berättar Miranda Miller själv om idrottsåret 2020:

”Vi hade vår tuffaste försäsong, vi hade ett mål som vi alla tränade inför. Vi blev inbjudna av det ryska förbundet. Det hade varit coolt att uppleva det. Sedan kom corona och då ställde vår klubb in all träning under några veckor. Sedan tog vi beslutet att vi inte skulle vara med i något seriespel i år. Det var väldigt märkligt; från att ha en vision om vad vi ville och sedan sätta allt på paus och hoppas på 2021 istället.”

”Man började förstå efter några veckor att den här turneringen, det kommer nog inte att bli något, men det var inte förrän i början av april som den ställdes in. Så man levde ändå lite på hoppet, man visste ju inte hur stort det här med corona skulle bli, det visste ju ingen av oss.”

”Vi i damlaget pratade, man fick säga vad man tyckte, och det gemensamma beslutet blev att inte vara med i seriespelet. Sedan var vi några stycken som valde att spela med Skånes 15-mannalag. Jag tänkte att det var en chans att få lov att spela och att fortsätta utvecklas. Vi fick veta från landslaget att man gärna såg att vi skulle hålla i, det var inget krav, men de ville ju att man skulle fortsätta utvecklas.”

”Det kändes som att hela våren och sommaren var en lång försäsong. Jag spelade rugby första gången i slutet på augusti i stället för i april.”

”Man får försöka att ha ett långsiktigt mål istället. Jag har fortsatt att träna på, man tränar mycket själv och har fått ta del av utegymmen i Trelleborg i stället. Jag pluggar ju, då träffar man ju inte så mycket människor heller. Man har inte fått så mycket utbyte.”

”Jag hoppas att 2021 kommer att bli ett bättre rugbyår. Vi har inte satt vårt gemensamma klubbmål än, men det är absolut att vara med och fajtas om medaljer på sjumanna.”

”Det är en sak att träna själv, men man har ju valt en lagidrott för träna tillsammans. Vi brukar säga att vi är en rugbyfamilj. Det är gemenskapen och att man brinner för samma intresse. Planen är att vi ska börja i mitten av januari men det ser väl lite mörkt ut just nu. Just nu försöker jag träna fyra till fem gånger i veckan.”