Före detta elitspelare gör comeback – har spelat med Asllani och Seger

En olycka kommer sällan ensam. Efter den blytunga 2–9-förlusten mot Lund Bois under söndagen drabbades IFK:s Amanda Ohliw av magsjuka.

– Måndagsträningen var en viktig träning, så det är sjukt trist att bli här hemma. Vi hade pushat på att folk skulle komma till träningen och tala ut, berättar Amanda Ohliw som anslöt till IFK inför säsongen.

Efter den chockartat förlusten stannade en skara IFK-spelare kvar på planen tillsammans med tränaren Joakim Persson.

– VI är en grupp som vill mycket. Detta var ju som en käftsmäll. Då är det ganska skönt och sätta sig ner och fråga ”vad hände?”, säger Amanda Ohliw.

Man skulle kunna ställa samma fråga till Amanda. Som 20-åring spelade helsingborgaren för Stattena i allsvenskan, och kamperade ihop med Sveriges bästa fotbollsspelare. Men 2009 försvinner alla spår efter Amanda Ohliw.

– Ja, haha de gör väl det, säger hon med ett skratt.

– Jag började spela fotboll när jag var fem år. Sen så blev det ganska intensivt ganska fort. Under hela min gymnasietid var det bara fotboll. Jag gick en linje där jag fick tid att spela fotboll på skoltid, och där det var okej att vara borta på landslagsläger, berättar hon.

Stattena fick upp ögonen för Ohliw och säsongen 2009 tillhörde hon truppen som skulle ta sig ann allsvenskan.

– Det var en ganska tuff säsong i allsvenskan, så jag var rätt så utmattad efter det och hade inte så mycket sug kvar. Vi tog bara sex poäng och kom ganska rejält sist, minns Amanda Ohliw.

– Det var lite i den åldern när det var antingen eller.

Så istället för att följa med Stattena ner till andradivisionen hängde hon som 20-åring upp fotbollsskorna i björken, flyttade hemifrån och började plugga.

– När jag väl hade bestämt mig kändes det rätt skönt. Det blir en jäkla press om man har hållit på med det i många år och tränar mer än två gånger om dagen och är i väg i långa perioder.

Tio år följde. Amanda bodde utomlands, skaffade barn och började jobba.

– Det har alltid funnits en tanke på att man skulle börja igen, säger hon.

Men tillfället att göra comeback på fotbollsplanen dök aldrig upp – förrän flyttåget gick till Trelleborg för två år sedan.

– Det föll sig ganska naturligt. Min äldste son började spela fotboll i TFF och jag började träna hans lag lite. Jag kände att nu börjar vi rota oss. Så jag började kollade runt.

Vilket lag och vilken division passar sig då för en spelare som höll damallsvensk klass som tjugoåring, men inte spelat fotboll på över tio år?

Svaret: IFK Trelleborg i division tre.

Amanda Ohliw hörde av sig till IFK:s lagledare Sanne Örlegård och tränaren Joakim Persson.

– Det kändes rätt med IFK, och division tre kändes som en lagom början.

Hittills har anfallaren stått för fem mål på sju matcher.

– Jag känner att jag inte är lika snabb som jag en gång var, men jag märker ändå att det blir bättre och bättre och att känslan kommer tillbaka. Jag har mycket kvar att jobba på när det gäller uthålligheten, men den kan man ju träna upp.

Söndagens förlust innebär att IFK ligger näst sist på en niondeplats med sju inspelade poäng på åtta matcher.

– Det har varit minst sagt upp och ner. Det är lite kämpigt just nu eftersom vi hänger på en skör tråd. Fortsätter vi såhär så åker vi ner till division fyra, säger Amanda Ohliw.

– Men det finns mycket potential. Jag tror att det viktigaste är att vi kommer ihop i laget. Det har varit mycket skador och sjukdomar så vi har aldrig riktigt startat med den bästa startelvan på pappret.

I matchen mot Lunds Bois hade laget endast en avbytare.

– Då kan man inte förvänta sig så mycket mer, säger Ohliw.

IFK har även tampats med låg träningsnärvaro på sistone.

– Vi har mycket unga spelare, och som jag har förstått har det skett ett generationsskifte i laget. Jag tror att det är svårt som ung spelare att ha det här drivet att komma på träningarna och så, säger hon.

Senast du spelade var det på elitnivå, IFK spelar i division tre. Hur förhåller du dig till den nivåskillnaden?

– Oavsett vilken division man spelar i finns det väl ändå ett driv att vinna. Har man sagt att man ska ställa upp så ställer man upp, oavsett vilken division det är. Så jag hoppas att jag kan bidra med lite god attityd.

Tidigare lagkamrater under karriären har vunnit diamantbollar, burit kaptensbindeln i landslaget och spelat i Europas bästa fotbollsklubbar. Caroline Seger och Amanda var lagkamrater under en kort period i Stattena.

– ”Sigge” var ju Sveriges bästa spelare under den perioden och lämnade för Linköping, säger Ohliw och drar sig till minnes en annan framgångsrika lagkamrat.

– Jag spelade mycket med Kosovare Asllani. Vi är lika gamla så vi spelade ihop i ungdomslandslagen. I dag kan jag kan se upp till henne och känna ”fan vad coolt att hon kämpade på”, säger Ohliw, som gjorde landskamper från F15 till och med F18-nivå.

Hon ångrar i dag inte sitt karriärval.

– Som kvinna som spelar fotboll får man ställa det positiva mot det negativa, och framförallt då, 2009, så var det ärligt talat inte så positivt när man tittade på framtiden, säger hon och tänker efter en stund.

– Jag tror att jag aldrig var den som ville hålla på med fotboll på en professionell nivå.