Peter köper lego för tiotusen i månaden

En Adidassko. En gammaldags skrivmaskin. Vita huset i Washington DC. En sportbil. Och en världskarta i 11 695 bitar som tog ett dygn att bygga.

Några små smakprov ur Peters legosamling ligger framme i lägenheten. Allting kan han ju inte ha uppe. En del har han på jobbet. En del ”i säkert förvar” – vissa byggsatser är stöldbegärliga.

– Jag har Eiffeltornet, det är värt 70 000 kronor i oöppnat paket.

– De jag vet är värda pengar köper jag två av. Jag bygger den ena och säljer den, och behåller den oöppnade. När jag går i pension ska jag sälja den.

TA:s fotograf Mårten Svemark undrar om Peter verkligen kommer att göra det. Nej, svarar Peter med ett bullrande skratt. Det är väl det som är problemet. Så varför lägger han så mycket pengar på lego?

Svaret finns i kyrkan 600 meter bort. Peter jobbar som kyrkomusiker – ett jobb med högt stresspåslag och mycket nerver, särskilt när Peter spelar solo på exempelvis bröllop eller begravningar. Han har en enda chans att få det rätt.

– Jag har prestationsångest. Jag äter inte. En gång åt jag innan konsert och blev så fruktansvärt trött, sen dess äter jag inte. Jag dricker vatten och kanske tar en banan. Sen är jag vrålhungrig efteråt.

– Jag började spela piano ganska sent. Jag fick slita som fan, det tog många år att komma in på musikhögskolan. Jag ifrågasatte om det här verkligen är rätt. Jag fick många knäppar på näsan, men jag är envis.

Vad fick dig att trots det vilja bli musiker?

– Jag ville göra något som stimulerar mig själv. Jag visste att det var tufft. Jag skulle bli konsertpianist och hela den grejen, men jag har skitdåliga nerver så jag insåg snart att det kommer jag aldrig bli. Men jag kom i kontakt med kyrkan 1993. Här är ett rum som jag trivs i.

Det är här legot kommer in. När Peter sitter försjunken i sitt lego kan han slappna av. Det är en ren hälsogrej för honom – han jämför det med mindfulness. Ibland kan han få lite ångest när han tänker på hur mycket pengar han spenderar, men Peter bor själv och det är bättre att spendera pengarna på lego än att dra på sig en sjukskrivning för stressen.

– Jag är glad att jag hittat något som får mig att koppla av. När jag spelar musik kan tankarna flyta iväg ibland, men när jag bygger lego är det bara legot som gäller. Inte vad jag ska äta eller vad jag ska göra i morgon.

– Ibland när jag haft många konserter, träffat mycket folk och har musiken i huvudet så är det skönt att komma hem, käka och bygga lego. Ofta kan det ta tre, fyra timmar för mig innan jag börjar varva ner efter en konsert, men bygger jag lego tar det en och en halv timme, sen så svooosh....Många andra musiker går hem och dricker sprit i stället. Det här är min sprit, säger Peter.

•••

– Det där måste jag ha! Jag är ju musiker.

Det är 2015 och Peter är inne på Toys r us i Malmö för att köpa en present till sin brors barn när han får syn på operahuset i Sydney. Danska arkitekten Jørn Utzons ikoniska vita betongskal, fast i lego så klart.

Han har alltid gillat lego, men detta är hans första seriösa byggsats.

Peter slår till – och sitter och svär över det hela julen.

Till en början går det bra. Det är ganska stora plattor, Peter bygger trädgården runt om och trapporna upp. Sen ger han sig på själva byggnaden. Konstruktionen är ganska udda. Det funkar när han ska sätta dit första taket och andra taket. Men det tredje bara rasar. Och rasar. Och rasar. Konstant. Fan! Peter är skitförbannad. Han har tagit sig vatten över huvudet. Det är alldeles för svårt för en nybörjare, egentligen skulle han behövt ett par hundra timmars byggande under bältet.

Peter säljer operahuset i ren frustration. Men legointresset har vaknat.

– Jag har alltid fått kämpa när jag spelar piano. Jag har inte haft det så himla lätt, jag har fått öva och slita ganska mycket. Det är samma sak med lego, när jag väl bestämt mig går jag all-in. Jag måste komma på hur det här fungerar.

Två år och mycket erfarenhet senare köper han operan igen och slutför bygget. Det säger något om Peters envishet – han har aldrig misslyckats med ett bygge sen dess.

Det kräver tålamod. Fruktansvärt mycket tålamod. Ibland filmar Peter sina byggen och lägger ut på sin Youtubekanal Swedish brick.

– Vissa av de här legona är riktigt hemska. Tekniklego är värst. Sätter du en pinne fel nånstans kan du kanske inte vrida på ratten. Sen finns det tekniklego med motorer, en skyffel som lyfts eller något som tippar. Då gäller det att tänka.

– Skrivmaskinen var fruktansvärt svår att bygga. När jag byggde den första gången märkte jag att alla tangenterna inte gick att slå. Då hade jag satt en pinne fel. Det är bara att göra om och svära. Jag tänkte att jag är dum i huvudet som inte tittar i beskrivningen, säger han.

Peter är en byggare som följer instruktionerna. Han har inte ingenjörstänket för att improvisera fram en design som de gör på TV-programmet Lego masters, säger han.

Efter millennieskiftet var Lego nära konkurs och tvingades ändra strategi för att överleva – sen dess satsar de mycket på samarbeten med stora franchises som Harry Potter, Star wars, Marvelsuperhjältar och TV-serien Vänner.

Ett klokt drag, tror Peter. Han menar att lego utvecklats från att vara ganska banalt till väldigt avancerat.

– Jag kan sitta och gapa över detaljerna på en ugn eller en fräck skorsten. Det är otroligt coolt. Ibland finns det bricklights – du trycker på en knapp och så lyser det. På Harry Potter-slotten har man ett nytt sätt att tänka fönster som inte funnits i Lego tidigare.

Ofta köper Peter sitt lego direkt från tillverkaren. Han har lärt känna kundtjänst och som storkund får Peter regelbundet vip-biljetter till Legoland – han har bara varit där en gång – och prylar som handdukar, pennskrin, muggar och ryggsäckar.

– Jag kan inte vänta. Som den här världskartan: jag tänkte att ingen köper den. Jag beställde den en minut över 12 på natten. Klockan sju var den out of stock. När de släppte milleniumfalken släpptes den åtta på morgonen. Jag hann beställa den, sen kraschade hela sidan. Det tog åtta månader innan den kom i lager igen.

Vad får du för reaktioner när du berättar om ditt legobyggande?

– Vissa tycker det är skitfräckt! Andra säger rakt ut att det är barnsligt. ”Leker du med lego?” Nej, jag leker inte med lego, jag bygger lego. Det är en himla skillnad. Jag tänker att de inte vet vad de pratar om. Man säger nej innan man har prövat.

– Eller så tänker de att lego är för små barn och inte för vuxna människor. Men lego är för vuxna människor! Alla får ha sin åsikt – man jag säger inte till dig ”Varför spelar du padel? Det är skitlöjligt, det skulle jag aldrig göra”. Detta är min hobby, och det får man respektera. World map och de här grejerna är 18 plus. Titta på det här Harry Potter-legot till exempel. Det är 1600 bitar nånting, det kan man inte tro!