Nu ska klassiska Pilevallen jämnas med marken

TA-sporten tvingas ta bakvägen in på Pilevallen. En stor byggarbetsplats breder ut sig framför entrén, förebådande vad som komma skall.

Innanför grindarna står rugbymålen på plats, gräset är grönt, avbytarbåsen står där de brukar, de vita linjerna syns men läktaren är borta. Och ännu står klubbhuset kvar.

Det gör det inte länge till. Pingvin rugbyklubb är mitt uppe i en känslomässig flytt.

Pilevallen har varit Pingvins hemmaplan sedan 1976. Tio år senare byggdes klubbhuset.

Nu ska hela rasket rivas. Innan maj månad är slut ska klubben vara därifrån.

På verandan står Brian Mansell, Roger Brobeck, Erik Malmberg och Håkan Zejnilagic. Tillsammans bär de på massor av minnen av en epok som snart är slut.

– Det är tråkigt. Vi är ju uppväxta här. Detta är ju Sveriges bästa rugbyarena alla kategorier, säger Roger Brobeck.

– Det finns inga lag som tycker om att komma hit och spela, så den måste ju vara bra, fortsätter Håkan Zejnilagic.

– Det är bara storleken som saknas. Vi har gått miste om många internationella matcher på grund av det, säger Brian Mansell.

Rugbykvartetten som TA-sporten har stämt träff med har så att säga varit med förr. Tillsammans har de spelat över 900 matcher för klubbens A-lag.

De var också med och hjälpte till att bygga klubbhuset på Pilevallen 1986. Ett klubbhus som invigdes lagom till klubbens 25-årsjubileum året därpå.

Sedan dess har Pilevallen varit rugbyns mötesplats i Trelleborg. En plats för träningar och matcher, men också, och framförallt, en mötesplats för social samvaro.

– Det här har alltid varit den tredje halvleken. Det har druckits och det har spelats musik. Det har alltid varit trevlig stämning här uppe, berättar Erik Malmberg.

Klubbhusbygget 1986 bestod av baracker som sammanfogades och gjordes om till en helhet. Hantverkskunnandet stod klubbens egna medlemmar för. Med de rätta kontakterna fixades både det ena och det andra.

– Konceptet var att det skulle stå på plintar för att man skulle flytta bort allt om det skulle behövas någon gång i framtiden, säger Erik Malmberg.

Att Pingvins storhetstid med tio raka SM-guld på herrsidan kom några år senare är ingen slump.

– Det var början på storhetstiden när vi byggde detta. Ungdomsverksamheten kom igång på den lilla planen där borta. Alla var här. Vi blev tvåa det året, en poäng efter Enköping, säger Roger Brobeck.

– Det var domaren från Enköping som spelade bort oss det året. Jag kommer ihåg det så väl. Vi gjorde försök här, det var absolut inget fel på det, säger Brian Mansell och pekar.

Håkan Zejnilagic bryter av:

– Det var 1990. Det var jag som gjorde det.

Många historiska matcher har spelats: otaliga seriematcher, cuper, landskamper och så matcher mot internationellt motstånd, däribland utbytet med klassiska Penguins, det brittiska laget bestående av internationella spelare.

– Man var här mer än vad man var hemma. Vi var ett järngäng. Alla var ju från Trelleborg. Det var en utböling, Per Sjöbeck, han kom från Malmö, berättar Roger Brobeck.

Inne i klubbhuset råder flyttröra. Priser, pokaler och fotografier är nedpackade i kartonger.

Bakom bardisken står en hylla med päroncider i kylskåpet. Bland alla kartonger finns ett svärd och en vikingahjälm i plast, en teveskärm, en darttavla, en trasig tvättmaskin, ett par kryckor, galgar och kläder. Varje sak har sin historia att berätta.

Allt ska hämtas och magasineras, för att sedan plockas fram när en ny klubblokal står färdig norr om Ymorvallen.

Under en vecka till kommer klubben att träna på Pilevallen.

På den mark där rugbyplanen ligger i dag kommer det att byggas en idrottshall. Marken tillhör Internationella engelska skolan, som planerar att öppna hösten 2022.

Pingvin ska med tiden flytta till nya planer och nytt klubbhus som ska anläggas och byggas norr om Ymorvallen. Tre rugbyplaner ska det bli, varav två fullstora.

Planen är att allt ska stå klart någon gång nästa höst.

Fram till dess ska Pingvins damer och herrar spela sina hemmamatcher på Gylle stadion. När det nu blir några matcher.

Ungdomsverksamheten ska temporärt flytta till gräsplanerna söder om Söderslättshallen.

Erik Malmberg konstaterar att den känslan som varit på Pilevallen aldrig kommer igen.

– Det kommer en annan generation, påpekar Brian Mansell.

– Det är vi stofiler som tycker det är skit, säger Roger Brobeck.

Bortom nostalgin gäller det att se framtidsmöjligheterna.

– Det här kan vara den största hjälp vi har fått någonsin. Engelska skolan vill gärna ha rugby på sitt schema, på grund av den tradition som finns. Plus att vi kanske kan få några engelska spelare som kan få ett jobb där. Om vi har tur kan den kombinationen ge oss en uppgång, funderar Brian Mansell.

Under rådande pandemi kommer Pingvin inte att ha någon officiell avskedsfest.

Nya tider stundar, men ännu frodas gräsmattan på Pilevallen. Roger Brobeck tänker ta med sig en sista trofé därifrån genom att gräva upp en tuva.

Samtidigt kommer maskinbullret från byggarbetsplatsen intill allt närmare.