Malin Lernfelt: Viktig dom för barns rätt till utbildning
1900-talets skola för alla har under 2000-talet blivit en skola för nästan ingen. Särskilt inte för barn som är lite sämre än sina klasskamrater på att klara av stök, hög ljudnivå och brist på struktur. Som kanske behöver lite extra tid för att lära sig att läsa, skriva och räkna eller förstå instruktioner.
Barn som för 30 år sedan hade klarat skolan relativt bra faller idag igenom, blir hemmasittare eller diagnostiserade med ett neuropsykiatriskt funktionshinder eftersom det ofta är det enda sättet för föräldrar att kunna ställa krav på kommunen om att barnet ska få tillräckligt med stöd och hjälp. Detta trots att alla barn ska få särskilt stöd om de behöver det – diagnos eller ej. Alla barn har enligt skollagen rätt att få bästa möjliga förutsättningar för att nå kunskapsmålen. Det får dock långt ifrån alla.
Den 13 juni kom en dom i Högsta domstolen som kan komma att få en avgörande betydelse. Det är organisationen Malmö mot diskriminering som inom ramen för projektet ”Rätt på riktigt” har drivit ett fall vilket rör ett barn med funktionsnedsättning som under en lång tid inte fått de anpassningar barnet har rätt till. Högsta domstolen slår bland annat fast att det är diskriminering när skolor inte sätter in särskilt stöd. Skolans ansvar är långtgående och gäller inte bara då en elev har en fastställd diagnos.
”Högsta domstolen är tydlig med att det inte krävs en diagnos och att en skola inte kan vara passiv när det är uppenbart att en elev har behov av stöd”, säger Johanna Ingemarsson, ombud i målet, i ett pressmeddelande i samband med domen.
Domen i HD innebär ett förtydligande om att skolor som inte lever upp till sina skyldigheter bryter mot både skollagen och diskrimineringslagen. När barn inte får den hjälp de behöver och går miste om sin utbildning innebär det i praktiken bristande tillgänglighet.
”Domen är en viktig upprättelse för det som varit och vi är väldigt glada över den förändring den kan skapa för andra” säger vårdnadshavaren i det nu aktuella fallet.
I projektet ”Rätt på riktigt” driver Malmö mot diskriminering och 25 andra organisationer, bland annat Riksförbundet Attention, Dyslexiförbundet och Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar – RBU, funktionshindrade barn och ungas rätt till utbildning. Den aktuella HD-domen kommer förhoppningsvis att få konsekvenser för hur skolorna agerar.
Samma dag som HD meddelade sitt utslag publicerade också Skolinspektionen den sammanställning de gjort på uppdrag från regeringen rörande extra anpassningar och särskilt stöd i skolan. Rapportens resultat är knappast någon överraskning. Bristerna är uppenbara. Stödinsatser utreds inte trots att lärare bedömer att extra anpassningar inte räcker till. På många skolor finns också en låg tillgänglighet till elevhälsan. Det råder dessutom oklarheter i hur man ska hantera barn som inte uppfyller betygskriterierna.
Sammantaget är det tydligt att stora satsningar måste göras för att ge alla barn med särskilda behov hjälp i tid och i rätt omfattning. Att skolor smiter från sitt ansvar får inte förekomma. De i sammanhanget småpengar som skolorna sparar på att inte ge stöd, innebär i förlängningen stora kostnader för både individ och samhälle. De mänskliga tragedierna har vi inte råd med.
