Mimmie Björnsdotter Grönkvist: SVT är lika etiska som skrupellösa nätläkare
Närbilder på tjocka kroppar – ansiktslösa och med fokus på utbuktande magar – i märkligt ljus flimrar förbi, och det känns som att se på ett suspekt viktnedgångsprogram från 2000-talets första decennium. Vi som sett för mycket Supersize vs. Superskinny känner igen inramningen, som snarast tycks uttänkt för att frammana äckel än sympati.
Det jag tittar på är “Jakten på Ozempic” på SVT (9/9). Semaglutid, som säljs av Novo Nordisk under namnen Ozempic för diabetiker och Wegovy för viktnedgång, har tagit Hollywood med storm och gett dansk ekonomi en rejält skjuts på kuppen. Nu har Uppdrag Granskning lagt fenomenet under lupp, och programledare är den enligt egen utsago utseendefixerade Erik Galli.
Resultatet är ofokuserat. Vitt skilda problem kring medicinen tas upp – den svarta marknaden, att efterfrågan för viktnedgång skapar brist för diabetiker, ojämlik tillgång eftersom det inte täcks av högkostnadsskyddet, biverkningar.
Mest skärpa finns i granskandet av nätläkarna som snabbt och enkelt skriver ut medicinen. Den smala programledaren Galli lyckas få från flera olika företag, genom att skicka in AI-bilder och göra blodprov. I två fall lyckas han få det utskrivet efter ett videosamtal, trots att det då är uppenbart att han inte väger de 130 kilo han påstår.
Läkarna uppvisar en besvärande brist på yrkesetik, och förtjänar att konfronteras. Avslöjandet försvagas dock av att Dagens Nyheter redan gjort motsvarande granskning. Och tyvärr är det inte bara de granskande läkarna som visar upp bristande etik i programmet.
För förutom avsaknad av en tydlig vinkel, är det flera delar av granskningen som helt verkar ha saknat etiska överväganden. Programmet börjar med en varning om att innehållet kan vara triggande för den som lider av en ätstörning – innan det i stor detalj förklaras hur man kan bära sig åt för att få tag på medicin som en läkare i programmet konstaterar kan vara livsfarlig för den med en ätstörning.
Galli testar själv det han får hem, både på recept och från svarta marknaden, till oklar journalistisk nytta. Preparaten har redan kända biverkningar, och granskas som alla läkemedel. Spaningen att det inte är lika roligt att gå på middag när man inte är hungrig är inte direkt Guldspaden-värdig.
Inte heller är det avskräckande nog för att skaka av sig känslan av att man bitvis tittar på en ozempic-reklam förtäckt till granskning. Det blir rörigt när de vars liv förbättrats av preparaten blandas med varningar för ätstörda.
Och när programledaren kallar känslan han får av att gå på Ozempic ätstörd, och jämför med egna erfarenheter från tonåren och de tidiga tjugo får det ytterligare varningsklockor att ringa. Varför låter SVT en reporter med den bakgrunden ta sprutorna?
Ansvarig utgivare säger att ”vi gjorde bedömningen att det ändå var mer ansvarsfullt än att exempelvis filma en annan person som då skulle utsätta sig för samma risk” men ger inget ordentligt svar på varför någon behövde testa över huvud taget. Att man vill ”komma nära ämnet” duger inte.
Det hela blir mer ett slappt riffande, än ett regelrätt avslöjande. Uppdrag bolla runt ett ämne en stund, snarare än Uppdrag granskning. Om detta är vad SVT vill använda ett av sina flaggskepp till är det kanske lika bra att lägga ned.
