Annons
Ledare

Malin Lernfelt: Skattebetalardagen är inget att fira

Lönen är för de allra flesta det starkaste incitamentet för att arbeta mer, ta större ansvar och bidra ytterligare. Att medelinkomsttagare inte ens på hälften av årets arbetsdagar arbetar för sig själv är ur det perspektivet oroande.
Malin Lernfelt
Gästkrönika • Publicerad 18 juni 2024
Malin Lernfelt
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Blev det något över?
Blev det något över?Foto: Claudio Bresciani/TT

Den 21 juni är det dags! Inte bara midsommarafton med sill, grill, jordgubbar, nubbe och små grodor, utan även för Skattebetalardagen. Det vill säga den dag då svenska medelinkomsttagare slutar att arbeta för sig själva. Resterande inkomster under året går från och med denna dag till skatt.

Om man anser att det ska löna sig att anstränga sig, och att människor i högre grad borde få behålla vad de slitit ihop i sitt anletes svett, är det senare ingenting att fira. Inte desto mindre är Skattebetalardagen värd att uppmärksamma, så att människor faktiskt förstår hur stor omfattning de med alldeles vanliga inkomster bidrar till det allmänna. Kanske behöver en och annan en extra nubbe för att lugna nerverna när sanningen om mitt och ditt slår emot dem som en käftsmäll.

Annons

Skattebetalardagen har instiftats av den ideella föreningen Skattebetalarna vilka arbetar för lägre skatter och mot slöseri med skattemedel. Det är samma organisation som årligen presenterar årets värsta skatteslöseri, med det ena exemplet värre än det andra. Att dagen infaller just den 21 juni beror på den uträkning föreningen gjort utifrån en genomsnittlig inkomst som motsvarar en månadslön på 38 100 kronor. 2024 uppgår medelinkomsttagarens skatter till 53,1 procent av den totala lönen (medräknat arbetsgivaravgifter). Något som innebär att man arbetar 172 dagar för sig själv och 194 dagar för att betala sin skatt.

När frågan om det höga skatteuttaget i Sverige luftas är det i princip alltid någon figur som börjar orera om hur ondskefullt det är att inte vilja dela med sig och om att den som vill sänka skatten är ute efter att dra undan mattan för hela den offentligt finansierade välfärden. Så är det naturligtvis inte. Svenska politiker, liksom en överväldigande majoritet av deras väljare från vänster till höger, är överens om att vi ska ha kvar välfärden, så som den ser ut i dag. Däremot inser de som tänker längre än näsan räcker, att högre skatt inte alltid är det som gynnar samhället som helhet eller genererar mest inkomster till det allmänna. Det är inte heller (bara) brist på resurser som orsakar de massiva problem som vi ser inom vård, skola och omsorg, utan även i hög grad en oansvarig hantering av skattemedel. Miljoner, faktiskt miljarder kronor, försvinner varje år ned i ett svart hål.

Det måste löna sig bättre att arbeta i Sverige. Lönen är för de allra flesta det starkaste incitamentet för att arbeta mer, ta större ansvar och bidra ytterligare. Att medelinkomsttagare inte ens på hälften av årets arbetsdagar arbetar för sig själv är ur det perspektivet både sorgligt och oroande. Botten upp!

Annons
Annons
Annons
Annons