Petter Birgersson: Omöjligt för regeringen att låta Kinberg Batra stanna kvar
Man kunde tro att Anna Kinberg Batra fick sin revansch när hon utsågs till landshövding i Stockholms län. Så blev det nu inte. Kritiken från justitieombudsmannen Per Lennebrant gällande Anna Kinbergs Batras sätt att rekrytera till Länsstyrelsen var osedvanligt skarp: ”Landshövdingens agerande vittnar om nonchalans och en bristande respekt för de grundläggande bestämmelser som finns för att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet.”
Anna Kinberg Batra höll in i det sista fast vid att hon inte tänkte avgå. Kinberg Batra gjorde därmed livet lite svårare för sin efterträdare på partiledarposten i Moderaterna, statsminister Ulf Kristersson. Kristerssons regering skulle tvingas att formellt avsätta henne. Kinberg Batra förlorade detta chicken race. På fredagseftermiddagen kom så det oundvikliga beslutet, civilminister Erik Slottner (KD) förklarade att förtroende saknas för Kinberg Batra.
Landshövdingeposten gav Kinberg Batra chansen att skriva ett nytt kapitel i sin politiska bok. Det tidigare var nämligen inte så roligt det heller. Under sin tid som moderatledare fick Kinberg Batra mycket stryk, Moderaterna hade gett ifrån sig makten sedan Fredrik Reinfeldt lämnat scenen abrupt efter ett valresultat utan vinnare. En hopplös decemberöverenskommelse ingicks och Kinberg Batra skulle leda ett splittrar och sårat parti.
Det var ett dåligt tillfälle att ta över som partiledare när de Nya moderaterna plötsligt inte visste om de ville bli de gamla moderaterna igen. Kinberg Batra försökte leda in partiet på spåret att man visst skulle kunna göra upp sakpolitiskt med Sverigedemokraterna, men det slog bakut. Vi vet alla hur det gick senare, Moderaterna sitter i dag i regeringsställning med ett mycket tätt samarbete med Sverigedemokraterna. Ett långt mer långtgående arrangemang än det Kinberg Batra ville se.
Kanske var Kinberg Batra inte rätt som partiledare, kanske var tiden orättvis mot henne, kanske var knivarna för slipade i det partipolitiska internkriget. Om det där har Kinberg Batra själv talat. Hon tvingades hoppa av innan hon prövats av väljarna i val. Så blev alla förvånande när en ny version av Kinberg Batra dök upp i tv-sammanhang, avslappnad och rolig i SVT:s Muren.
Sedan kom då hela landshövdingerevanschen som snabbt blev till en politisk skandalsåpa. Oavsett intentionen med anställningarna, om det var en ambition att sätta fart på en långsam byråkrati eller vänskapskorruption så blev det fel från start. Kinberg Batra lyckades inte förklara varför hon gjorde som hon gjorde. Precis som i partiledarrollen är allmänhetens förtroende avgörande för en landshövding. Sådant går inte att reparera med ord om att man har lärt sig en läxa, för den läxan borde hon ha läst på innan landshövdingsposten tillträddes.
Landshövdingehistorien med Anna Kinberg Batra är långt ifrån den enda. Genom åren har just de posterna varit föremål för skandaler med klippta kvitton, privata taxiresor och telefonsexsamtal på skattebetalarnas bekostnad och mycket annat. Landshövdingsposterna har också blivit en symbol för det politiska spelet, där regeringens utnämningsmakt används för att dela ut poster åt politiska kollegor som antingen belöning eller för att hålla dem på armlängds avstånd. Traditionellt har borgerligheten varit mest kritisk till Socialdemokraternas förmåga till sådant, vilket gör att det slår extra hårt tillbaka om en borgerlig regering visar upp samma agerande. Det gjorde det än mer nödvändigt att avsätta Anna Kinberg Batra.
Precis som andra avsatta landshövdingar och myndighetschefer blir dock Anna Kinberg Batra inte arbetslös. Hon hamnar, på den så kallade elefantkyrkogården, med titeln generaldirektör fram tills förordnandet går ut i februari 2029. För vanliga medborgare är det nog ändå inte att betrakta som att få sparken, även om den tidigare landshövdingen får lämna sitt residens.
