Petter Birgersson: Northvolt sitter fast i kinesiskt klister
Lagom till jul förra året ställde Riksgälden ut statliga kreditgarantier på 1,5 miljarder amerikanska dollar – drygt tio gånger mer i svenska kronor – till Northvolt och företagets batterianläggning i Skellefteå. Riksgälden, staten, garanterade 80 procent av beloppet. Sådan backning i ryggen hade vem som helst velat ha vid bankbesöket.
Nio månader senare är Northvolt i totalt kaos, ekonomisk, organisatoriskt och ryktesmässigt. VD Peter Carlsson hanterade det fram till måndagseftermiddagen med att hålla sig undan medierna. Det medförde att i SVT:s Agenda behandlades Northvolt utan någon representant från företaget närvarande – trots inbjudan. Ett mycket tydligt svaghetstecken i sig, särskilt med tanke på att både Peter Carlsson och Northvolt förekommit så mycket i medierna under gladare omständigheter.
Personalen fick på måndagen veta att 1 600 anställda sägs upp. 1 000 av dem i Skellefteå, övriga i Västerås och Stockholm. Tidigare i september uppgavs att runt 3 000 anställda fanns i fabriken i Skellefteå (SVT 10/9). Många av dem från andra länder, inklusive Kina.
Magasinet Affärsvärlden har på ett förtjänstfullt sätt gått genom både ekonomi och andra omständigheter kring Northvolt. Chefredaktör Peter Benson konstaterar: ”Grundproblemet är att Northvolt uppvisar alla tecken på att vara ett rejält misskött bolag. Balansräkningen är en katastrof och innan vettiga investerare öppnar plånboken så lär de kräva att VD Peter Carlsson sparkas ut.”
Klart är att många varningsklockor har ringt – och det länge. Allt handlar inte om plötsligt förändring av fordonsmarknaden och efterfrågan. Northvolt har inte kunnat leva upp till sina löften om produktion och leverans vilket också lett till uppsagda kontrakt, exempelvis från tilltänkta storkunden BMW. En intressant detalj är att anställda berättar att de maskiner som köpts in från ett statligt bolag i Kina. Med instruktioner på kinesiska blev också beroendet av den kinesiska personalen stor, enligt vittnesmål till Affärsvärlden.
Dagens Nyheter har beskrivit hur det kinesiska bolaget Wuxi som levererar både maskiner och personal till Northvolt på hemmaplan i Kina anordnat ”partidagar” , under parollen ”alltid följa partiet”.
Teorierna om det kinesiska inflytandet och bakgrunden till det är många, men det kan enkelt konstateras att det oberoende i förhållande till Kina som europeisk och svensk batteriproduktion var tänkt att föra med sig inte har blivit verklighet. Möjligen kan man tänka sig att den kinesiska utgångspunkten hela tiden har varit att på ett eller annat sätt ta kontrollen även över Northvolt.
När krisen nu är akut för Northvolt och staden Skellefteå är skakad efter åren av jubel och klangföreställningar, så vänds blickarna mot staten. Nu duger inte enbart kreditgarantier för att rädda Northvolt. Men statsminister Ulf Kristersson (M) och näringsminister Ebba Busch (KD) håller fast vid att svenska staten inte tänker gå in med kapital eller som delägare. Det är en riktigt strategi. Den borde också stämma till eftertanke kring vad statliga kreditgarantier ska användas till och på vilket sätt de blir bättre för att de stämplas som ”gröna”. Riskerna minskar inte med vackra ord, det är snarare tvärtom så att risken för fartblindhet ökar.
Ska Northvolt eller resterna av det räddas bör det vara av den europeiska fordonsindustrin. Volkswagen som storägare i Northvolt och huvudägare i Traton där Scania ingår, bör då vara en av huvudaktörerna. Man kan dessutom önska/drömma om att de två Volvobolagen köptes tillbaka från sina kinesiska ägare och engagerade sig i verkligt fristående svensk och europeisk batteritillverkning. Det kan komma en tid när EU av säkerhetsskäl tvingas skruva åt kinesiskt ägande i europeiska företag rejält (egentligen är den tiden redan här) och då måste den europeiska industrin stå på egna ben. Northvolt tycks tyvärr hittills ha förenat det sämsta från två världar: europeisk naivitet och kinesisk cynism.
