Petter Birgersson: Nödvändigt – men fler övervakningskameror är inte Moderaternas själ
Att det är gängbrottsligheten som står högst upp på regeringen Kristerssons agenda kan ingen ha missat. Reformerna är så många att det hålls seminarium i Almedalen om att demokratin håller på att avvecklas av regeringen. Till den parallella verklighetsskildringen återkommer ledarsidan i en senare text.
De flesta är överens om att Ulf Kristerssons första mandatperiod som statsminister kommer att utvärderas av hur utvecklingen på brottsområdet ser ut. Han är försiktig med att utlova att resultat ska synas i brottsstatistiken till hösten 2026. Men övertygelsen är ändå stark om att det är på detta område Moderaternas framgång eller motgång avgörs i nästa riksdagsval. Liksom om det blir någon andra mandatperiod för Ulf Kristersson.
Det är i den andan som Moderaterna direkt efter Kristerssons tal i Almedalen presenterade en satsning på ett stort antal bevakningskameror. Polismyndigheten ska fördubbla antalet kameror de kommande åren, från 2 500 till 5 000. Polisen ska också få tillgång till kameror från Trafikverket, Tullverket och kollektivtrafikbolag. Samtidigt blir det enklare för kommuner att öka sin kameraövervakning lokalt. På svenskt vis ska en kamerasamordnare tillsättas.
Det finns många aspekter på kameraövervakning. I dag är det vardag i de flesta storstäder. Människor har vant sig vid att om man rör sig i offentliga miljöer så får man också finna sig att fastna på bild. Det ger polisen verktyg att lösa brott och förhoppningsvis förebygger det också en del.
Det som fortsatt måste diskuteras är var kameror gör nytta och var gränserna ska dras för hur de utnyttjas. Hastighetskameror som inte enbart mäter hastighet vid ett tillfälle utan också följer fordons och människors rörelser mellan platser och tidpunkter, kan användas för annat än att följa grova brottslingar. Förslag på att räkna ut genomsnittshastigheter finns redan. Den information och de bilder som samlas in kan också komma att hittas av andra aktörer än svenska myndigheter. Minns hur transportstyrelsens register för några år sedan läckte en mängd skyddade identiteter. Längs vägen gäller det hela tiden att vara uppmärksam på när skadan blir för stor på integriteten och när riskerna med att information hamnar i fel händer tar över.
I sitt tal i Almedalen räknade Kristersson upp mycket av det regeringen hunnit med under drygt 1,5 år vid makten. 5 000 regeringsbeslut och 243 utredningar hade någon stackars medarbetare räknat ut. Delarna om Nato, stöd till Ukraina, gisslanförhandlingen med Iran och brottsbekämpande åtgärder fick försiktiga applåder.
Den kraftigaste applåden från publiken kom dock på en helt annan plats. När Ulf Kristersson lite lättsamt tog upp att man snart ska kunna köpa med sig några flaskor från vingården eller mikrobryggeriet, så hördes till och med några spontana jubelrop. Det var för en stund som att Moderatledaren plötsligt förflyttades 30,40 år tillbaka i tiden, när det fortfarande var frihetsbudskapet och bort från socialdemokratiskt förmynderi som var borgerlighetens främsta säljande koncept.
Det skulle kunna väcka något inom Kristersson. Som att det där med egenmakt inte är så dumt. Att människor längtar efter att sköta sina liv på egen hand och i frivilliga gemenskaper, utan inblandning från någon statsmakt. Bekämpandet av det onda ska göra det livet möjligt, inte försvåra för det.
Om det inte är kameraövervakningen i sig som människor längtar efter, även om man ser det som ett nödvändigt ont, då är det kanske också helt andra reformer som får människor att vilja välja borgerligt. Reformer som andas egenmakt och frihet. För kamerorna lär svenskarna få ändå.
