Petter Birgersson: Lurendrejeri är inte otur – det är kultur

”Kombispel har brustit i tillsynen.” ”Vi tog ansvar och fattade beslut om kraftfulla åtgärder.” ”Om vi hade sålt salamikorvar hade vi haft en utredning om hur man ska förbjuda salamikorvar.” (SVT, Aftonbladet).

Partiledaren för Socialdemokraterna, den tidigare statsministern och finansministern, Magdalena Andersson, har den senaste veckan haft fullt upp med att förklara hur ett av Socialdemokraterna kontrollerat bolag har sålt lotter på ett mycket aggressivt sätt, främst riktat mot äldre människor. Krishanteringen har skett på sedvanligt vis; partiledaren hölls sig undan tills en strategi för mediehantering tagits fram, syndabockar letades upp och partiledningen förklarade att det är förfärligt att andra har ägnat sig åt detta.

Men ingenstans erkänns det att det finns något ansvar från partiledningens sida. Det är extremt uselt ledarskap och det är illavarslande för socialdemokratin.

Kombispel är en integrerad del av Socialdemokraterna, ett bolag helt under partiets kontroll. Det är Socialdemokraterna som har ansvar för hur bolaget drivs och vilket uppdrag A-lotteriers och Kombispels ledning har. Uppdraget är att dra in stålar till partiet och ungdomsorganisationen, metoderna har varit underordnade. Annars hade styrelsen, med SSU-representanter och högt uppsatta socialdemokrater, som vice gruppledare i riksdagens Johan Löfstrand och partikassören Joakim Jonsson, sett till att ge företagsledningen instruktioner om något annat (Expressen 14/9).

Att Magdalena Andersson skulle vara överraskad över Kombispels försäljningsmetoder är att betrakta som otroligt, då spelet sedan många år hållit på med exakt den här verksamheten och uppmärksammats för sina försäljningsmetoder under flera år. Det bland annat i ett uppmärksammat reportage i Dagens Nyheter 2017, där Kombilotteriet visade sig vara i tät kontakt med kronofogden för att driva in skulder från lottköpare.

Magdalena Andersson säger nu att ”verksamheten ska genomsyras av S värderingar” (SVT 17/). Problemet är att det är just vad Kombilotteriet är ett uttryck för; en organisations kultur avspeglas i dess olika verksamhetsgrenar. Försäljningsmetoderna är ett symptom på en underliggande sjukdom, det är inte något som har uppstått isolerat från övrig partiverksamhet. Det handlar inte om en enskild person som har gått utanför sina befogenheter. Det är ett helt företag med styrelse som har följt det uppdrag de har fått sig tilldelat. I detta fall har Kombilotteriet genomsyrats av en cynisk politisk kultur där det inte ställs några frågor förrän medier avslöjar fingrar i syltburken.

Fusk med medlemslistor i ungdomsförbund, hårda falangstrider där person går före politiska idéer, dataintrång hos andra partier och liknande är en typ av beteenden som inte bara handlar om enskilda människors moraliska kompass utan om hela organisationers kultur. Här finns det knappast något parti som kommer undan med att var särskilt goda förebilder. Det i sig är ett djupt demokratiskt problem.

Socialdemokraterna gör dock gärna anspråk på en särskilt hög moral, högre än politiska motståndare och näringslivsorganisationer. Det är en högst självupplevd känsla som saknar förankring i verkligheten. Partiledningens sätt att låta som att de ingenting visste om Kombilotteriets försäljningsmetoder – med manus riktade mot äldre och med tillgång till partiets medlemsregister – är antingen lögn eller total omedvetenhet inför den kultur de själva är högst ansvariga för. Det är oklart vilket som är värst.