Petter Birgersson: Anderssons gäng är splittrat som få
Att Magdalena Andersson skulle göra en svensk kopia av danska Socialdemokratiet var inte helt överraskande. I augusti 2021 spekulerade denna ledarsida om vad som skulle hända när Stefan Löfven lämnade över stafettpinnen till sin dåvarande finansminister: ”Utanför den ekonomiska politiken har Magdalena Andersson avslöjat lite om sin politiska inriktning. Den kan vara så att hon har gjort en samhällsanalys som ligger närmre den danska socialdemokratin. För borgerligheten skulle en sådan socialdemokrati bli betydligt svårare att bemöta. Om det inte skiljer i politik när det kommer till integration, invandring och brottsbekämpning, då återstår de traditionella ekonomiska frågorna som särskiljande.”
Det var den vägen Magdalena Andersson valde. I så hög grad att hon nu talar om svenska flaggor på varje svenskt torg. Det blir på det viset allt svårare att skilja på Moderaterna, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.
Men Magdalena Andersson har, trots medvind i opinionen och högt förtroende bland väljarna, ett antal problem. Ett är den interna situationen. Vägvalet som Socialdemokraterna har gjort, där man egentligen inte motsätter sig något av regeringens politik på rätts- och invandringsområdet, är fortfarande kontroversiell inom ett parti som länge identifierat sig som Sverigedemokraternas motkraft. Och för partiet är förhållandet till muslimska organisationer och företrädare i städer som Malmö och Göteborg högst svårbemästrat. För var går gränsen innan man börjar flirta med konservativa muslimska och rentav islamistiska krafter?
Ett uppmärksammat fall är Göteborgs kommunstyrelseordförande Jonas Attenius (S), som stegade upp framför en stor skara muslimer som firade eid-al adha – upp emot 15 000 deltagare enligt arrangerande Göteborgs Moské – i Slottsskogen i Göteborg. Till publiken, som var tydligt uppdelad efter kön, förklarade Attenius att nu skulle staden bojkotta israeliska varor för att publikens skattepengar inte skulle gå till att finansiera kriget i Gaza.
Attenius tal har lett till mycket skarp kritik, även från socialdemokratiskt håll. Nalin Baksi, tidigare socialdemokratiskt riksdagsledamot och troende muslim, skriver på Expressens kultursida (27/6): ”Men när kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius visar sig på scenen tillsammans med välkända islamister bidrar han ändå till att legitimera dem som företrädare för muslimer i Sverige. Därmed stärker han islamisterna och försvagar den tillit till samhället som finns hos många svenska muslimer.”
Ann-Sofie Hermansson (S) , tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, skriver i Göteborgs-Posten (25/6): ”I den muslimska världen har extrema islamister ofta åsikter som närmast är att jämställa med fascistiska idéer. Svenskar med vänstervärderingar som fasar vid tanken på att Sverige skulle styras av fascister verkar tycka att det är helt i sin ordning att försvara och legitimera islams motsvarighet till högerextremister.”
Sprängkraften i detta ska inte underskattas. Det illustrerar väl en ideologisk klyfta som handlar om centrala socialdemokratiska värden. Om vi har väljargrupper som inte alls ställer upp på våra värderingar om jämställdhet och sekulär stat – hur förhåller vi oss då med dem?
Och så ska förstås Magdalena Andersson samarbeta. Med en Nooshi Dadgostar som – likt Jimmie Åkesson – försöker kapa folkhemsbygget, inklusive ikonerna Per-Albin Hansson och Tage Erlander. Och som förklarar att den ekonomiska disciplin som i hög grad förknippas med socialdemokraten Göran Persson och som sedan präglat Magdalena Anderssons gärning är orsaken till att Sverige i dag är ett sämre land att leva i. Det är en verklighetsskildring som alla som var med på 1990-talet vet är helt uppåt väggarna – Sverige var i en extremt allvarlig ekonomisk situation och utan offentlig budgetdisciplin hade landet kraschat.
Och detta ska Magdalena Andersson sy ihop med Centerpartiet som nyss – i S- och V-ögon – var nyliberalismens värsta representant och med Miljöpartiet som håller kvar vid gammal invandringspolitik och ser ekonomisk tillväxt som ett problem. Om det alternativet får majoritet i valet 2026 kommer det att krävas många och långa förhandlingsnätter på ABF i Botkyrka, eller var den rödgröna koalitionen nu utser till sitt eget Tidö slott.
