1950-talet Ingmar Bergmans skånska filmdecennium
Ingmar Bergman bodde i Helsingborg redan 1944 till 1946. 26 år gammal blev han chef för stadens teater. Här hittade han miljöer till filmen ”Till Glädje” (1950) och på Kullahalvön skulle en av filmhistoriens allra mest kända scener spelas in, när riddaren (Max von Sydow) spelar schack med döden (Bengt Ekerot). Filmen ”Sjunde inseglet” hade premiär 1957 och drygt 60 år senare arrangeras guidade turer till Hovs hallar där scenen spelades in.
I dag är det många utländska filmturister som uppsöker detta Bergmans allra hetaste cineastiska smultronställe. Det finns till och med båtturer till den svårtillgängliga platsen. Det kan bli en stor upplevelse att se miljön från filmen.
– De är inte samma människor som när de kom dit. De bär platsen i sina hjärtan, berättar en guide som håller i visningarna.
Det är samma mekanismer som får Wallanderfansen att stå i andakt på Mariagatan i Ystad, bara väntande på att få stöta ihop med den egensinnige Ystadskommissarien.
Efter sejouren i Helsingborg återvände Bergman till Stockholm, men återkom 1952 till Skåne och blev blev konstnärlig ledare och regissör på Malmö stadsteater.
I sin självbiografi ”Laterna Magica” berättar Ingmar Bergman hur han arbetade med teater på vinterhalvåret, och hur han sedan ägnade våren åt manusskrivande och sommaren åt filminspelningar.
Åren i Skåne på 1950-talet var en mycket kreativ tid för Ingmar Bergman. Med ”Sommarnattens leende” 1955 fick han sitt internationella genombrott efter att ha fått pris på filmfestivalen i Cannes. Det är en lättsam komedi, om än med svartsjuka som ett tema, inspelad i Ystad och på Jordberga slott. En scen i filmen är också inspelad på Övedskloster.
Två år dessförinnan hade ”Gycklarnas afton” premiär, som även den är inspelad i bland annat Ystad. Keramikern Lena Palmgren, som driver Krukmakaren, berättar att hennes föregångare Nils Palmgren var god vän med Ingmar Bergman. Regissören tittade på 1950-talet ofta in hos krukmakaren som fortfarande på väggen har ett fotografi där man ser Harriet Andersson dreja. I bakgrunden Nils Palmgren, med basker precis som vännen regissören brukade bära. De båda är till och med lite lika.
Ingmar Bergman har rykte om sig att vara en svår, dyster filmskapare. Det vill Stiftelsen Ingmar Bergman försöka motverka, bland annat genom att sprida kunskap om Bergmans filmer och platserna som de spelades in på.
– Vi vill förvalta Bergmans konstnärliga arv, slipa ner trösklarna till hans verk och motverka föreställningar om att Bergman inte är för mig, att han är svårtillgänglig, säger Jan Holmberg, vd för stiftelsen Ingmar Bergman i samband med att han i början av sommaren deltog i ett seminarium på Lunds universitet om den store regissören.
