De upphandlande politikerna klarar inte av att kontrollera vad de får för pengarna
Och efter en hel del exempel på faktiska och solklara missförhållanden som redovisats nyligen drar Mattias slutsatsen att all offentlig verksamhet drivs enbart mot målet att allt skall bli bra och problemfritt för medborgarna! I motsats då till privat företagsamhet vars enda mål är att tjäna pengar åt ägarna… Kort och koncist och utan vidare analys dras denna starkt förenklade slutsats oftast av socialistiskt inställda medborgare. Ofta åtföljs argumentationen av yttrande som låter bra i medborgarnas öron, exempelvis att just skattepengar inte skall gå till kriminella eller till utländska ägare. Och givetvis tycker man sig då ha hittat sällsamt starka argument mot all privat verksamhet i största allmänhet. Utan att egentligen fundera över varför det förhåller sig så att ”kapitalistiska” länder alltid fått bättre levnadsförhållanden för befolkningen än ”socialistiska” länder.
Jag förnekar ingalunda att det finns privat verksamhet som inte fungerar på ett bra sätt. Men att tro att bokstavligen talat allt offentligt som hanteras, startas och drivs av politiker fungerar prickfritt och är utan problem vill jag bestämt mena är bra aningslöst! Varför funderar vi inte mera över hur det exempelvis kan komma sig att en femtedel av dagens ungdom inte blir behöriga till vidare skolutbildning? Eller varför den offentliga sjukvården inte uppfyller de krav på tillgänglighet som politikerna själva satt upp? Eller varför politikerna inte lyckas bättre med kraft- eller järnvägsnätet? Eller…? Ja, listan kan göras lång och enda skillnaden mot allt prat om privata vinster som uslare än offentliga är helt enkelt att ingen vet eller orkar räkna på vad det kostar med drift och alla förseningar, brister, administration och allt annat som den offentliga sektorn kostar dagligen, om alltsammans skulle uttryckts i kronor och öre.
Missarna från offentlig verksamhet pytsas i stället ut i portioner till enskilda medborgare men blir till osynliga berg av både pengar och lidande för den enskilde. Det vill säga Mattias, till ”förloraren” i det offentliga fallet…
”Missarna från offentlig verksamhet pytsas i stället ut i portioner till enskilda medborgare men blir till osynliga berg av både pengar och lidande för den enskilde.”Lars-Olof Svedberg
Och här är vi tillbaka vid det där med privat kontra offentlig verksamhet. Det är ju självklart att inget skall läggas ut på privata företag om det blir dyrare och/eller sämre än om samma arbete utfördes i offentlig regi. Merparten av de skandaler man hör talas om beror på att de upphandlande politikerna inte klarat av att kontrollera vad de får för pengarna eller om det är hederliga företag man anlitat. Och det ironiska är ju att politikerna egentligen inte heller klarar av att säkerställa att offentligheten klarar sina uppdrag prickfritt och till en rimlig kostnad.
Men det är naturligtvis lättare att fixa politiska poäng med attacker på privat verksamhet där det av årsberättelser och annat klart framgår om ett företag uppvisar vinst när man utgår ifrån att offentlig aktivitet inte behöver ifrågasättas eller kostnadsberäknas alls. Men sanningen är att båda typerna av verksamhet kompletterar varandra. Och att båda behöver följas upp exakt lika noga!
Lars-Olof Svedberg
